Staten Israel har rätt att försvara sig. Så är det. Men i längden blir det orimligt att varje gång militanta palestinier från Gaza angriper Israel så blir svaret inte bara mångdubbelt utan tiofalt. Olagliga och fortsatta ockupationer och konfiskation av palestiniers mark och fastigheter är inte heller förenligt med alla påståenden om den enda verkliga demokratin i Mellanöstern. I demokratier ska människor behandlas likvärdigt och de mänskliga rättigheterna gälla lika för alla.

Man blir inte heller antisemit för att man mår dåligt och illa av hur Israel agerar. Det finns många israeler som på samma sätt reagerar mot det de finner vara övergrepp och trakasserier. Den som någon gång stått vid en checkpoint mellan palestinskt område och Israel vet hur många orimligheter som förekommer där människor godtyckligt kan hindras bege sig till sina arbeten eller släktingar. Och den som stått i skuggan av de murar som Israel satt upp kan hisna över hur mycket arbete och kraft som går åt till att skilja människor från varandra istället för att finna vägar till samverkan och samexistens.

Även den som sett olagliga bosättningar växa som svampar ur marken på vad som är ockuperad palestinsk mark kan undra hur makthavarna tänker när mark och egendom utan sanktioner och åtal bara tas över och inkorporeras i ett expanderande Israel. Vanmakten hos den som drabbas blir obeskrivlig. Som demokrati har Israel otroligt mycket att ändra och bevisa.

När jag skrivit detta vet jag att det är lätt att bli sorterad som antisemit. För mig handlar det dock inte om ras eller folkslag utan bara detta enkla att alla människors lika värde, västvärldens höga visa, bär råda även i Mellanöstern. Ingen av parterna bör angripa den andre med militärt eller annat våld. Fred och välstånd står på vacklande grund om orättvisa och övergrepp tillhör de grundstenar samhällsbygget vilar på.