När dagens cykelfärd skulle påbörjas, fördröjdes den tyvärr lite av en arbetsmiljö på Ekuddens camping som inte är av denna värld: för att checka ut från campingen fick vi stå i kö i över 35 minuter. Jag upprepar: för att checka ut. I regel kan du på campingplatser bara lämna in nycklar och brickor och säga hejdå (förutsatt att du redan har betalt). – Inte här. Här står du i kö. För att lämna in några nyckelbrickor. Inte för något annat. I 35 minuter.

Vi är visserligen på semester och har inte bråttom – men humöret hos flertalet som fick stå i kö med glassar som de egentligen hade tänkt att betala, men som i stället rann ner över deras underarmar, ja, humöret var inte direkt i topp – och gick hos många tyvärr även ut över personalen. Här får ägarna av campingplatsen definitivt skärpa sig. Efter några sådana erfarenheter minskar nog benägenheten att återkomma…

Efter dagens mest påfrestande etapp fram till utcheckningsdisken, spenderades resten av dagen till största delen på Västgötaleden som var otroligt väl skyltat i det här området. Tummen upp!

Efter dryga milen var det dags för en lite mindre trevlig premiär för den här semestern: första punkan, på ett av lådcykelns hjul.

Min gamla vana trogen har jag reservslangar till alla våra hjulstorlekar med oss – och problemet var snabbt åtgärdat.

Under tiden som jag bytte slang anslöt Microseligs morfar som hade cyklat från Kållandsön och kommer följa med oss återstoden av resan (dvs i morgon). Eftersom han är svär-far måste jag vara väldigt noggrann med att hålla koll på honom så att han inte fördärvar mina mönsterbarn med sina svordomar.

Framåt eftermiddagen anlände vi till campingen i Hällekis, som är jättejättedålig. Verkligen. Riktigt dåligt. Kom inte hit. Pissdåligt. Det är alls inte mysigt med väldigt fräscha och rena servicebyggnader, en stor lekpark, rimliga priser eller den väldigt fina sjöutsikten. Jättedåligt. Förjävligt, rent ut sagt!

Kom inte hit!

Annars kanske vi inte får någon plats nästa gång.

Dagens statistik: