Efter fjolårets succé med en cykelsemester för hela familjen (komplett med lådcykel och släp) blir det i år istället ett litet enpersonsäventyr. Den första ensamma långturen på över tio år.

Cykeln är servad, allt är packat och klart och de närmaste tio dagarna kommer jag göra den södra hälften av Sverige osäker. Rutten är planerad att gå från hemorten Katrineholm till Trosa (med enda syftet att hämta en stämpel för Sverigeledens stämpelpass) och sedan via Nyköping till Linköping, genom Vimmerby till Oskarshamn, ner till Kalmar och sedan upp i de småländska skogarna via Lessebo, förbi Ljungby och sedan vidare genom Gisslaved och Ulricehamn till Lidköping. Samma start och mål som förra året – men med en liten (?) omväg på sisådär 60 mil.

Totalt beräknas sträckan vara ganska så exakt 1.000 kilometer. Ett tag tänkte jag att använda min tvåhjuliga lådcykel för semestern, men mitt högra knä reserverade sig mot det beslutet och la in ett högljutt veto, i ordets rätta bemärkelse: det knakade ordentligt till i en utdragen och brant uppförsbacke under en av mina träningsrundor. Ärthjärnan tyckte nämligen att det var en smart idé att använda ca 60 liter i vattendunkar som barlast för att simulera packningen. Sedan tog det flera dagars vila och sportsalva innan jag kunde belasta knäet helt utan smärta igen. Så nu blir det en helt vanlig cykelsemester. Med min helt vanliga trotjänare till vanlig trekkingcykel.

Till skillnad från förra året, när vi huvudsakligen sov på vandrarhem, Bed & Breakfast och campingplatser, är årets plan att så långt möjligt tälta i naturen – med visst förbehåll för monsunregn, tornado och alltför ihärdiga åskväder. – Eller i det naturkatastrofala fallet att jag inte lyckas ladda mina digitala pryttlar under färden. Eller särskilt i det post-apokalyptiska fallet att mina e-cigg får slut på kräm.

1.000 kilometer på tio dagar.

Med tanke på att jag tänker tälta i naturen och laga all mat på campingköket är packningen dock inte att förakta. 36 kg väger cykeln med alla väskor, vilket innebär att dagsetapperna på i snitt 100 km bitvis kommer vara enorma utmaningar.

Om det går och hur det går kommer du (förhoppnignsvis) dagligen kunna läsa här på bloggen.

Från och med imorgon är jag ute och cyklar.