Andra dagen av årets cykelsemester började utanför ”Albins Kiosk” i Trosa, stämpelförättaren för Trosa-stämpeln i Sverigeledens cykelpass (den där stämpeln som jag tjatat så mycket om). Tyvärr hade dock ingen i butiken ens hört talat om Stämpelpasset – eller att det var just de som skulle ha någon stämpel. Men, kom en butiksanställd på, prata med chefen, vetja, hon jobbar i butiken intill. Det är samma ägare.

Ut alltså och in genom nästa butiksdörr. Där hade chefen visserligen hört talas om den ominösa stämpeln, men kunde inte lista ut i vilka skrymslen och vrår det skulle behöver letas. I ett akut skov av enastående kundservice bestämde hon sig dock att helt sonika ringa till en föredetta anställd som borde veta. Det visste hen också. Tyvärr hade stämpeln nog slängts vid en storstädning för något år sedan.

Jahapp.

Som tröst fick jag stämpel med företagets logotyp och en erfarenhet att det finns butikspersonal som verkligen är hjälpsamma, trots att det inte handlar om att sälja något alls. En stor eloge till ”Albins Kiosk”.

Efter denna dialektiskt antiklimaktiska klimax var det dags att försöka få några mil på trippmätaren. Vägen gick än på Cykelspåret, än på Näckrosleden, än på Kustlinjen och än på Sverigeleden till Nyköping och vidare ner till Nävekvarn. Några kilometer efter Nävekvarn passerade jag den hårt bevakade gränsen till Östergötland.

Där fortsatta färden ner (eller snarare upp och ner) till Säter, där färjan tog mig över Bråviken till Skenäs och Vikoblandet.

Efter några mil stannade jag sedan för att hinna fixa några smärre problem med cykeln innan det blev för sent.

Nu är allting fixat och donat och klart och jag ligger i mitt lilla tält för att skriva klart dagens blogginläggsresedagbok. Värre kan en ha det.

Dagens statistik: