Nästan alltid när jag är på en längre cykelresa finns det någon eller några dagar som bara är för jäkliga. Den här dagen är en het kandidat för dennna opopulära utmärkelse.

Det började med att jag vaknade med en enorm smärta i vänstra knäet. Inte förunderligt kanske, med tanke på de senaste dagarnas strapatser med uppförsbackar och nästan konstant kraftig motvind, Mil Efter Mil efter mil. Men bara för att det går att förklara, så minskar det ju inte smärtan. Jag haltar till närmaste dusch, där jag ger knäet en dunderkur av omväxlande hett och kallt vatten med massage emellan. Funkar någorlunda. Smärtan släpper lite.

På med lite sportsalva och sedan en snygg tejpning med silvertejp (enda tejpen jag hade med). Funkar ännu lite bättre. För att få en lite stiligare och ortopediskt mer anpassad lösning bestämmer jag mig dock för att ta en liten avstickare på dagens etapp upp till Växjö, där knäbandage inhandlas. På vägen dit var det dags för första ordentliga punka på bakdäcket. Snabbt slangbyte längs vägen och färden fortsatte.

Tack vare knäsmärtorna, punkan och motvinden (som långsamt men säkert börjar gå mig på nerverna, kan någon stänga av fläkten, tack?) hade jag vid fyratiden på eftermiddagen endast lagt knappa fyra mil bakom mig, långt under det egentligen planerade.

Med knäbandagen blev det dock lättare att cykla igen och framåt 18:00 började jag och kroppen hitta rytmen igen. Kring 20:30 rullade jag så in till dagens etappmål, Ryssby. Här har jag slagit läger lite i gråzonen av vad som faller under allemansrätten, strax utanför en kommunal badplats och precis invid Ljungabäcken (men utom synhåll för fastigheter).

Vi får se om Farbror Blå eller något kommunalt ungdomsgäng tycker att valet av tältplats blev alltför vågat.

Dagens statistik: