Mitt förstaintryck av Grekland var från Bari-Brindisi-färjan och det såg kargt ut. Men redan på den första ön, Korfu, var vyerna enastående, husen vackra och turisttjänsterna fungerande. Andra erfarenheter av de Grekiska öarna har jag inte men fastlandet var inte lika imponerande som Korfu. Tågresan genom Peloponnesos och Attika till Aten var lång och långtråkig, och det var också tågresan från Aten till Istanbul via den gråa, tråkiga staden Thessaloniki.

Aten är en överskattad stad och utan Akropolis-kullen med de antika ruinerna, skulle staden inte vara särskilt intressant. I juni var luften het och förorenad, så man kan bara ana hur det är under de ännu hetare sommarmånaderna. Från Aten gjorde jag dock en bussutflykt till de gamla ruinerna i Delfi, som finns på en brant kulle i ett fantastiskt vackert landskap.

Den grekiska maten är god och baseras på färska, mogna råvaror. Man kan inte påstå att man har ätit grekisk fetasallad om man inte har gjort det i Grekland. Redan tomaterna är så söta att de smakar som frukt och det är något alldeles annorlunda än de tomater som man kan köpa i norra Europa. Souvlaki-kött i pitabröd, fetaostpaj, moussaka, tsatsiki och spenatpaj är välkända grekiska delikatesser men själv vill jag också ta fram halva, en söt kaka av krossade sesamfrön, som smaksätts med till exempel kakao eller honung.

Grekerna är avkopplade och under de senaste åren har resten av Europa klandrat denna livsstil och kopplat den som en orsak till den grekiska svåra ekonomin. Grekerna verkar också vara väldigt socialistiska och ser gärna att samma välfärd skall fördelas åt alla. Det har nu också lett till en rebellartad nationalistisk sympati som inte ser gott på att utomstående ger råd om hur grekerna skall sköta sin ekonomi. Trots dessa konflikter kan turister tryggt besöka landet, såvida man har förstående för de många strejker som pinar landet.