Millennieskiftet var varumärkets storhetstid. Stora företagsloggor signalerade att bäraren av ett plagg hade vissa värderingar och även en viss ekonomisk förmåga. I dag, i mitten av 10-talet, skulle få bära en t-shirt med en stor företagslogga på (kanske för något annat värde).
Slutet för 00-talet gjorde lyx folkligt, relativt sett. De stora modehusen satte sin logga på det mesta och tjänar idag mer pengar då det än själva kläderna. Allvar, pretentioner och substans kom tillbaka i kulturen, fast som modetillbehör för att uttrycka status. Den ekologiskt odlade maten visade att köparen hade råd.
Elizabeth Currid-Halkett skriver på BBC om oansenlig statuskonsumtion, en vändning från statuskonsumtionen. Artikeln är intressant då den pekar ut vad ses som statusbyggande idag. Det handlar som vanligt om USA, men har en global påverkan.
Artikeln tar nämligen upp att de rikaste köper mer av utbildning, pensioner och hälsa- och sjukvård snarare än nya lakan i siden, designerörhängen eller en smartphone. Den konsumtionen har alltid funnits hos de rikaste men nu är den en kulturell signal, en inträdesbiljett. Ett exemplar av The Economist som sticker upp ur portföljen visar att personen minsann har haft råd med så mycket utbildning att kunna förstå innehållet i tidskriften. Själva tidskriften är inte lika dyr som att skaffa sig medlen att förstå den. Andra företeelser som tidskriften beskriver, som att amma sina barn, handlar än mindre om en produkt utan där handlar statuskonsumtionen att ha befunnit sig i de kostsamma sociala sammanhang där detta är norm.
Trenden kan innebära positiva effekter, att det blir "inne" att vara bildad, välmående och frisk även om artikeln ser det som negativt för att förstärker skillnader i samhället. Alla kan köpa en flaska dyr champagne om de har pengarna, men alla kan inte ta till sig oansenlig statuskonsumtion även om de lägger ned mycket pengar. Fast å andra sidan kan det även bli för mycket av det goda.
Frågan är om nästa steg blir human enhancement, en förbättring av den mänskliga kroppen och sinnet?
Samtidigt är det slående att den oansenliga statuskonsumtionen sker på tjänster och sammanhang där 1900-talet instiftade de stora likriktande systemen för utbildning och sjukvård, som idag inte fungerar för att ge valmöjligheterna till att maximera antalet alternativ för individen och de grupper de bildar för att upptäcka och följa sin egen lycka.
Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, ekonomi, framtid, samhälle, sjukvård, hälsa
Intressant
