Föreningen Vetenskap och Folkbildning har kommit med en opinionsundersökning som blev kattmynta för journalister, att människor med alla möjliga partisympatier kan ha ovetenskapliga åsikter. Det finns frågor kring vetenskapligheten i studien. Jag ser den som en illustration av offentligheten är för okritisk mot opinionsundersökningar och vad de kan säga.
Undersökningen har något tusental respondenter. Problemet är att svarsfrekvensen i opinionsundersökningar minskat så mycket på 2000-talet. Mer än hälften av dem som kontaktas av opinionsundersökningsinstituten svarar inte alls eller svarar bara på vissa frågor. Då måste man arbeta med mycket osäkra kompensationer för att förstå siffrorna och hur avvikande icke-respondenterna har varit.
Det ger inte en representativt urval. En del undersökningar låter respondenterna registrera sig själva, vilket bäddar för ordentligt missvisande undersökningar.
Då många människor är beroende av medierna för att bilda sig en uppfattning om vad som anses vara "allmän opinion" är opinionsundersökningarna av avgörande betydelse.
Ofta har de svarande inte en aning om vad de tillfrågas om, och de har sällan rätt om någon komplicerad fråga förutom av slump.
Skälet är att många svarande skapar sig en opinion på stället, vilket leder mig till slutsatsen är opinionsundersökningarnas syfte numer inte handlar om att mäta en offentlig opinion utan om att skapa den.
Faran med “SIFO-kratin” är att den ger okunskap en legitimitet i den offentliga debatten då det är billigt att ha en okunnig åsikt relativt att ha en som är insatt i frågan. Tyckandet tar heller inte fram ny och djupare kunskap om sakfrågan.
Då tempot är rushat för opinionsundersökningarna är det nog bara en from förhoppning att företagen skulle fråga respondenterna om deras förkunskaper. En sak de skulle kunna göra oftare är att ge frågor som innehåller information, villkor och svarsföljder.
Läs även andra bloggares åsikter om opinion, undersökning, forskning, politik, samhälle, statsvetenskap, demokrati, media
Intressant
