Jag har nu det Sista löp- och nyckelpasset inför Lidingöloppet i box. Oron inför passet var mest om mitt knä skulle hålla, eller om jag ens skulle klara av att springa. Men det gick bra, över förväntan. Visst kändes det, men värst i början och aldrig värre än då. Sjukt skönt, jag kunde hålla skaplig fart också, utan att det gjorde ont och kroppen kändes helt okej. Nu väntar en vecka med endast stakning och inte alltför hårt. Tanken var först att få till ett löppass även nästa vecka, men jag reviderar den planen med tanke på knäet. 

Det blev en fin tur, ganska likt den jag sprang för två veckor sedan. Idag var dock planen att bara springa hög AI och att hålla snittet under sex minuter per kilometer, något som kan vara nog så tufft i denna ganska tuffa och brötiga terräng. Jag kostade på mig att stanna fyra gånger för kortare vätskepauser, då jag idag hade vätskebälte och ingen vätskeryggsäck. Tänk vilka friheter man tar sig när man joggar omkring ensam i skogen alltså.. 

Här har ni rutten jag sprang:

Det var många ute i skogen idag, eller åtminstone mer än brukligt. Jag såg ett gäng med personer som skötte om lederna, mycket uppskattat! Dessutom så såg jag en jägare och två löpare. Folktätt i skogarna med andra ord. 

Nu hemkommen från träningen så har jag stretchat, ätit omelett, smort in knäet med voltaren och nu strax väntar en liten promenad. Perfekt lördag!