Vi har så många gånger sett högre tjänstemän och politiker i stat, landsting och kommuner göra bort sig, skapa skandal för att därefter försvinna i en sympatisk tystnad.
Den här tystnaden verkar gång efter annan vara en manöver som går ut på att hålla dem undan offentlighetens ljus. Det var ju gubevars lite pinsamt och det bör man inte trycka upp i väljarnas ansikte.
Det är sällan eller aldrig så att de fått sparken och tvingats ta jobb i kassan i den lokala mataffären eller går runt och kratta löv i en park, vilket mången företagare som misslyckats eller människor på lägre nivåer i den offentliga apparaten tvingats göra.
Nej, de på högre nivåer som solat sig i rampljusets glans har många kompisar som håller dom flytande även efter ett rejält magplask
Det riktigt stora exemplet är Mona Sahlin som kommit upp som gumman i lådan flera gånger. Just nu är hon i tystnadsläge men ligger antagligen, likt fröet som väntar på skogsbrand, och väntar på bättre tider. Det finns ännu några år kvar till pension och det finns många kompisar. Vi får se hur det slutar.
Vår egen före detta landshövding med många meriter bakom sig i misslyckdebranschen, senast som VD för Apoteket. Han fick även sparken från landshövdingetaburetten, vilket i sig är en bragd, efter att ha köpt alkohol på tjänstekortet och ringt snusksamtal på tjänstelefonen trots att det fanns betydligt bättre anledningar. Landshövdingen är anställd av staten så han får inte sparken på "riktigt" - han dras tillbaka för pappersvändande i någon statlig korridor där ingen ser honom. Där kommer han antagligen att bli kvar tills han som pensionär kan vältra sig i skattebetalarnas välvilja på någon solig plats där ingen ser honom.
Det som föranleder dagens bloggpost är f.d. VD (hur det nu titulerades) Regionförbundet i Kalmar som fick lämna med svansen mellan benen efter det att han otillbörligen gynnat sin samba som av en händelse även hon hade sin huvudsakliga utkomst från Regionförbundet.
Nu visar det sig att han blivit inhyrd som konsult för att reda ut finansieringen av vår lilla kommuns, för närvarande, mest megalomaniska projekt i form av en södra utfart till en beräknad kostnad om 400 - 500 milj SEK.
Det där fiaskot med samban i Regionförbundet var flera år sedan och det framgår av artikeln i VT (nu skall ju tidningarna ha betalt för allt och då är det svårt att länka) att han sedan dess lugnt och fint tagits om hand av SKL. Nu säger kommunalrådet att de fått veta att han var "ledig för uppdrag" (vilket han alltså bort vara sedan han fick sparken).
Förutom betraktelsen kring högre tjänstemäns "flytvästar" måste jag väcka en frågeställning kring finansieringen av den södra utfarten från Västervik.
Centralorten i den lilla kommunen har i decennier känt sig underlägsna i utfarts/infarts- divisionen. De har nämligen bara haft en, vilket har räckt alldeles utmärkt. Redan när jag var lite mer engagerad i politiken i slutet av 90-talet var det ett hett projekt. Då var det sossarnas idé och Moderaterna, som det hette då, var emot .
Nu har det gått 20 år varunder Nya Moderaterna, som det heter just nu (vad det heter om ett år är ovisst i skrivande stund), har haft makten togs idén över av M. Vid förra valet torskade M och nu ligger frågan åter hos S. Häger du med?
Finansieringen har hela tiden varit det stora problemet. Alla ser en fin asfalterad väg med gatljus bryta igenom skogsmark för att slutligen, via en bro, angöra en sunkig del av staden. Ingen har ännu sett pengarna för att förverkliga denna fantasi.
Eftersom man inte tycks hitta någon i den mångtusiga skara som jobbar i kommunen, bl.a. med dessa uppgifter, som skulle kunna hjälpa till att ordna finansieringen kallar man alltså in denne, minst sagt förbrukade, man att lösa problemet.
Den här tystnaden verkar gång efter annan vara en manöver som går ut på att hålla dem undan offentlighetens ljus. Det var ju gubevars lite pinsamt och det bör man inte trycka upp i väljarnas ansikte.
Det är sällan eller aldrig så att de fått sparken och tvingats ta jobb i kassan i den lokala mataffären eller går runt och kratta löv i en park, vilket mången företagare som misslyckats eller människor på lägre nivåer i den offentliga apparaten tvingats göra.
Nej, de på högre nivåer som solat sig i rampljusets glans har många kompisar som håller dom flytande även efter ett rejält magplask
Det riktigt stora exemplet är Mona Sahlin som kommit upp som gumman i lådan flera gånger. Just nu är hon i tystnadsläge men ligger antagligen, likt fröet som väntar på skogsbrand, och väntar på bättre tider. Det finns ännu några år kvar till pension och det finns många kompisar. Vi får se hur det slutar.
Vår egen före detta landshövding med många meriter bakom sig i misslyckdebranschen, senast som VD för Apoteket. Han fick även sparken från landshövdingetaburetten, vilket i sig är en bragd, efter att ha köpt alkohol på tjänstekortet och ringt snusksamtal på tjänstelefonen trots att det fanns betydligt bättre anledningar. Landshövdingen är anställd av staten så han får inte sparken på "riktigt" - han dras tillbaka för pappersvändande i någon statlig korridor där ingen ser honom. Där kommer han antagligen att bli kvar tills han som pensionär kan vältra sig i skattebetalarnas välvilja på någon solig plats där ingen ser honom.
Det som föranleder dagens bloggpost är f.d. VD (hur det nu titulerades) Regionförbundet i Kalmar som fick lämna med svansen mellan benen efter det att han otillbörligen gynnat sin samba som av en händelse även hon hade sin huvudsakliga utkomst från Regionförbundet.
Nu visar det sig att han blivit inhyrd som konsult för att reda ut finansieringen av vår lilla kommuns, för närvarande, mest megalomaniska projekt i form av en södra utfart till en beräknad kostnad om 400 - 500 milj SEK.
Det där fiaskot med samban i Regionförbundet var flera år sedan och det framgår av artikeln i VT (nu skall ju tidningarna ha betalt för allt och då är det svårt att länka) att han sedan dess lugnt och fint tagits om hand av SKL. Nu säger kommunalrådet att de fått veta att han var "ledig för uppdrag" (vilket han alltså bort vara sedan han fick sparken).
Förutom betraktelsen kring högre tjänstemäns "flytvästar" måste jag väcka en frågeställning kring finansieringen av den södra utfarten från Västervik.
Centralorten i den lilla kommunen har i decennier känt sig underlägsna i utfarts/infarts- divisionen. De har nämligen bara haft en, vilket har räckt alldeles utmärkt. Redan när jag var lite mer engagerad i politiken i slutet av 90-talet var det ett hett projekt. Då var det sossarnas idé och Moderaterna, som det hette då, var emot .
Nu har det gått 20 år varunder Nya Moderaterna, som det heter just nu (vad det heter om ett år är ovisst i skrivande stund), har haft makten togs idén över av M. Vid förra valet torskade M och nu ligger frågan åter hos S. Häger du med?
Finansieringen har hela tiden varit det stora problemet. Alla ser en fin asfalterad väg med gatljus bryta igenom skogsmark för att slutligen, via en bro, angöra en sunkig del av staden. Ingen har ännu sett pengarna för att förverkliga denna fantasi.
Eftersom man inte tycks hitta någon i den mångtusiga skara som jobbar i kommunen, bl.a. med dessa uppgifter, som skulle kunna hjälpa till att ordna finansieringen kallar man alltså in denne, minst sagt förbrukade, man att lösa problemet.
Vi vet inte hur mycket det kommer att kosta och vi vet inte om han kommer att bli lika framgångsrik i att finansiera vägprojekt som han varit i att finansiera sig själv.
Nu kämpas det med näbbar och klor för att frigöra projektet från kommande val. Hur det går får vi veta om drygt ett år.
PS.
Jag vet att denna text skulle kunna beslås med att vara populistisk (populärt tillmäle i dessa dagar), vilket antagligen är sant. Men är inte all åsiktsbildning populistisk? En åsikt bryts väl alltid mot något - kapitalismen, socialismen, tjänstemannaväldet, fossilmaffian, klimathysterikerna?
Den stora frågan tycks vara vem den vänds mot. Mot dig själv - populism. Från dig själv - OK.
DS.
