För varje band finns det en låt som representerar hela deras program och filosofi, en låt som ofrånkomligen alltid måste vara med på varje konsert, som helst av allt också ska avsluta ett framträdande och således utgöra själva höjdpunkten. För mitt gamla favoritband Grobschnitt från Tyskland var det de ändlösa variationerna på deras episka musikstycke ”Solar Music” som fyllde denna funktion. Ser man Neil Young live, så väntar man sig  att få höra ”Like A Hurricane” i slutet.

I Cloud Cults fall är det ”There’s So Much Energy In Us” som utgör både det pulserande hjärtat och den magiskt fulländade avslutningen i så gott som varje konsert. Sångens vackert klädda budskap i symbios med en perfekt och i såväl bildlig som bokstavlig mening ”organisk” struktur förmedlar känslor som kan transportera åhöraren till världar vilka annars antagligen bara kan nås med hjälp av förbjudna substanser. Om någon någonsin tvivlat på att var och ens tillvaro på denna planet – som egentligen bara är en mikroskopiskt liten prick i en oändlig helhet – är ett mirakel, en ovärderlig skatt och tillgång som fyller sin alldeles egen funktion i en gigantisk organism, så hjälper den här sången onekligen att möjliggöra det omöjliga och fatta det ofattbara.

”There’s So Much Energy In Us” avrundar albumet ”Light Chasers” vars röda tråd är sökandet efter det som driver vår existens framåt, att hitta (eller åtminstone att inte sluta leta efter) svar på den eviga frågan efter meningen med livet. Har man lyssnat på albumet i sin helhet, så uppmärksammar man att de sista tonerna i ”Energy” är de samma som de första i den inledande sången ”Unexplainable Stories”, men att tonarten har förändrats. Detta är naturligtvis ett ganska enkelt musikaliskt knep, men i det här sammanhanget är det oerhört skickligt och passande som metafor. Livet och hela universum är inte en sträcka som börjar vid en viss punkt för att sluta abrupt någonstans. Det är inte heller en cirkel där allting upprepas i oändlighet, utan snarare en spiral där det inte heller finns vare sig början eller slut, men där variationerna är lika oändliga som rymden.

A million years it’s been, since the search began.
Still can’t find it. Still can’t find it.
The fuel is nearly spent. Check the maps again.
Can’t let go of it. Can’t let go of it.
Now the crew is cold and drunk on chemicals.
Can’t believe in it. Can’t believe in it.
And I heard the captain say, I heard the captain say,
”We’ re so close to it, so very close to it.
We still have energy in us.”

We feel our hearts break as the engines fade.
Still need to find it. Still need to find it.
So we took the written words of our philosophers,
and built a fire from it. Let’s get those engines lit.
We took the church’s veil and built a mighty sail.
to carry forth this ship. but we’re still losing it.
And I heard the captain say, I heard the captain say,
”We’ re so close to it, so very close to it.
We still have energy in us.”

The mission’s over now, and my breath is running out.
Can’t let go of it, can’t let go of it.
I didn’t mean what I said, I didn’t mean what I said.
I love you more than this. I love you more than this.
Then lights they fill the air, or were they always there?
I finally see it. I finally see it.
And I heard the captain say, I heard the captain say,
”You’re always close to it, so very close to it.”
There’s so much energy in us.