Då var man lyckligt gravid igen😀 Men ändå kan jag inte dela denna underbara upplevelsen med den så kallade ”nya familjen” Alltså Johans familj.

Men får tänka hela tiden på vad man säger vad man gör hur man sitter och hur man vilar händerna på magen som jag alltid gör.

Jag kan inte säga något som de minsta tyder på att vi ska ha ett barn till fast jag mer än gärna hade vara velat kasta ut de på bordet att så här är de. Känns som att man ska leva i hemlighet om att man är gravid. Ska inte graviditeten vara något som ska vara underbart? Men jag kanske har fattat de hela fel.

Onsdagen den 22/6 alltså för en vecka sen var jag på KK på SS för att jag hade haft blödning. Och min BM säger då jag hade varit hos henne tidigare samma dag. Att om de hade varit missfall så skulle dom ändå inte ha gjort något åt de och pga att jag har min rutin UL den 7/7 så kommer dom inte bry sig om de. Hur fan kan bara säga så? Kommer ta de med henne den 19/7. Kände mig ganska sparkad i magen då😦 Men iaf jag kom in på KK och dom säger till mig vänta eller återkom imorgon på morgon alltså dagen innan midsommarafton. Ja jo eller hur. Så bestämde mig för att sitta där och vänta. Sagt och gjort hade ställt in mig på flera timmars väntan. Väntade MAX 10 minut och där kommer ut en läkare och kallar på mig. WAOW vad snabbt de gick. Men då min anledning var mindre och skulle ta en snabbis så gick de jo snabbt. 20 Minuter Och Jag Var på väg hem. Där på UL ser jag en över aktiv bebis som leker rundor i magen och jag kände knappt något.

Vilken lättnad att se min bebis röra sig. Men lika snabbt som den skönheten kom så insåg jag lika snabbt att jag har ingen vän/bästis att dela den graviditeten. Alltså denna komma vara exakt lika jobbig som Walerias. Med den ända skillnaden med Walerias var att hela tiden sa sjukvården och BM att dom INTE kunde göra något och jag var TVUNGEN att gå tills de beräknade datumet. Alltså från vecka 37 och framåt så var allt tvång. Hur ska en graviditet vara något fint då.

Kommer få finna mig i att i mitt liv kommer jag få uppleva saker själv och inte kunna dela med mig av de som är viktig för mig till någon. Jo till min man som har 1000 andra saker runt om och är överstressad pga FK.