När alla de viktigaste sevärdheterna och städerna i Italien har setts är man naturligtvis hungrig efter mera. Och visst kan man glädja sig för det finns alltid något kvar och när man kommer dit är man förundrad över att de inte har lyfts fram som Italiens allra nödvändigaste sevärdheter. Östra Italien hör till dessa platser och när vi fick möjligheten att kombinera det med Albanien så var det bara att skräddarsy rutten. Vi flög till Tirana i Albanien och åkte därifrån till hamnstaden Durres, varifrån det går nattfärjor till Bari i Italien.

Med Bari som utgångspunkt var det lätt att göra dagsutflykter till bland annat fantastiskt vackra Matera. Bari i sig är en överraskande vacker, vit stad med en gammal stadsdel, vacker marina och stadsmur.Tågresan från Bari norrut mot Rimini tog 4 timmar, men det var en resa med utsikt mot det blåa Adriatiska havet och vitmålade strandstäder. I Rimini hörde man överraskande nog mera ryska på stränderna än italienska. Från Rimini gjorde vi en dagsutflykt till mini-staten San Marino, som är vackert belägen på en bergstopp. Returflyget var från Bologna, vars medeltida torn vi inte bekantade oss med denna gång.

Italienarna är bra på att polera problem med estetik och välsmakande godsaker, men själva problemen tas inte itu med lika entusiastiskt, bara luftkonditioneringsproblem på hotellrum och förseningar i tågtrafiken som exempel. Men visst är det fint att det estetiska sköts och för manga räcker det. Den här gången smakade vi inte på några gastronomiska nyheter, och alla de klassiska italienska rätterna fyllde väl våra behov.