Corona i Stockholm

Tre veckor har gått sedan jag satte mina fötter på svensk jord igen efter nästan tre månaders flängande runt om i världen. Thailand, Malta, Tyskland, Schweiz, Litauen, Polen och Irland hade jag då hunnit avverka. Tre veckor har gått och jag har tillbringat dem i ett vakuum. Har funderat en och två gånger om jag ska blogga eller inte. Men vilka roliga och läsvärda äventyr har jag att blogga om nu? promenaden till jobbet? löprunda nummer 5 runt Kungsholmen/Pampas för veckan, besöket på ICA, avfrostningen av frysen? hur man fortfarande kan arbeta på att flygbolag när majoriteten av flygen står på marken? kanske inte så upphetsande att läsa om något utav ämnena. Men det här coronavakumet verkar tyvärr inte ge upp greppet om oss så jag kör. Resebloggen is back. Men nu sker resorna och äventyren på promenad och cykelavstånd från min bostad. Sa jag att jag saknar att åka till andra sidan jorden på över en helg? semestra på Tahiti eller hikea upp för något berg? never mind. Lever fortfarande på hoppet att få göra det igen någon gång i framtiden.

Löparformen

Till att börja med ska jag inte hymla med att jag saknar att springa lopp. Träning för tävling är 100 gånger roligare än träning för träning. Men tack och lov älskar jag att träna så min träningsmotivation har inte dalat. Jag har massor av tid nu och får hejda mig för att inte springa för mycket ute i den härliga vårluften. Är extra tacksam för Varje runda för det är inte självklart att man ens får springa just nu. Tänker på Sofia Hedström  de Leo som jag följer på insta, hon är i Puerto Rico och får springa på sin bakgård. Eller de i Italien som får röra sig på ett begränsat område. En normal löparvecka för mig är 40-50K, nu i coronatider sansar jag mig runt 60-70K i veckan. Känns ju onödigt att belasta kroppen för mycket med löpning. Så löpformen är påväg åt samma håll som Corona kurvan i Stockholm – uppåt.

Nyheter i stan

Den tiden jag varit borta har det hänt lite saker i stan. Guldbron har monterats vid Slussen och bygget som pågått i en hel evighet märks nu på riktigt. Mötte också jättebåten från Kina som var och lämnade båten när jag var ute på en Djurgårdsjogg. Byggnadskonstruktioner är något som alltid fascinerat mig och ni kan av bilden döma vem som var som ett litet barn när båten tuffade förbi. Projekt Slussen följs bäst på insta HÄR.

Renovering och hemmafix

Jag gillar att göra saker. Inte sitta halvt förlamad och kolla på en tv serie utan action. Har målat och fixat mina balkongmöbler, ska måla om inomhus, har frostat av frysen och gjort en för föreningen och sopat hela innergården. Städat varje vrå hemma har jag också gjort. Bakat kanelbullar samt kolakakor trots att jag inte gillar att baka och laga mat men för att ta med på picknickar i vår. Tagit upp en virkning har jag också gjort. Vem har jag ens blivit?

Promenerande

Så mycket steg som jag samlat de senaste veckorna vågar jag knappt avslöja. Har trots numera lagad cykel passat på att njuta av promenader till och från jobbet bara för att jag har tid. Har inte heller någon tråkig promenadväg genom Hagaparken. Men 40 minuter enkel väg gör att jag cashar in 80 minuter promenad varje dag jag går vilket betyder lyssnande på sköna poddar vilket jag en dag i normalfallet inte prioriterar att göra i samma utsträckning.

Vårtecken i Stockholm

Djurgården, Söder, Gärdet, Hagaparken, Kungsholmen, Vasastan, Långsjö, Danderyd, Solna har jag besökt de senaste veckorna. Förra lördagen körde jag ett långpass och pausade i Kungsan för att fota körsbärsblommorna. Lika fantastiskt varje år.

Jobbat

Jag jobbar på som vanligt tills vidare. Tack och lov har jag varit på kontoret fram tills nu. Där ekar det tomt i landskapet men några själar är där. Att jobba hemma tycker jag är pesten om jag inte sitter i en solstol så varje dag jag är välkommen till kontoret jublar jag. Blir det hemmajobb på heltid jublar nog naprapaten här i kvarteret efter ett tag då jag inte har något bra ställe att sitta på utan antingen ligger i sängen med laptopen på magen eller ligger på mage på golvet. Är det sol finner ni mig ute på balkongen. Och ja, bara för att SAS för tillfället inte flyger så mycket betyder det inte noll arbete.

Sommartid

Älskar fullkomligt att det blivit sommartid igen. Bara tanken på om coronan hade slagit till för första gången i november får mig att se självmordstalen skjuta än mer i höjden än vad de troligtvis tyvärr kommer göra nu. Återigen, att gå ut och springa min standardlöprunda på kvällarna är en ynnest. Som trogen SATS medlem bojkottar jag dem för tillfället pga att de först stängde för att minska smittspridningen men såg när pengarna började ticka ut för snabbt och kunderna gick till konkurrenterna öppnade igen. Jag gillar att träna utomhus också så det är nemas problemas för min del dessutom har jag gymmet på jobbet dit jag går ett par gånger i veckan. Och när det finns möjlighet spelar jag boll också. Och dricker vin. Har blivit en hel del vinglas nu. Men på riktigt, hur lyxigt känns inte en så vardaglig sak som att gå på aw efter jobbet och bubbla med vänner?

Hur detta skall sluta är det ingen som vet så känns lite onödigt att spekulera för mycket i det. En sak är säker att varje motgång gör en starkare. Denna period i cornavakuumet Stockholm påverkar mig på de flesta plan, osäkerheten kan jag ta, men att inte få resa är nog det som påverkar mig mest. Är så ofantligt trött på att vara i Stockholm just nu och att sociala kontakterna är ungefär på 1% av tidigare är helt klart de två värsta sakerna med krisen just nu på mitt personliga plan. De två absolut bästa sakerna är att man kan cykla utan att vara rädd att bli påkörd av någon som tror att den är elitcyklist och att personalen inom sjukvården gör sitt yttersta för att rädda liv trots usla arbetsvillkor och brist på material. Även om jag verkligen ogillar situationen just nu känner jag inte mig berättigad att klaga allt för mycket. Kunde ju varit värre, som om man var sjuk t.ex.

Nästa helg är det påsk och jag vet inte ens hur man firar det. Har i hela mitt vuxna liv och lite därtill varit utomlands på påsken minus en gång när jag jobbade på Elmia motormässan i Jönköping.

/ Pernilla som längtar till en coronafri vardag