Springa marathon i Singapore

Marathon morgon. Klockan står inställd på 8 och jag planerar spendera dagen på en strand. Om det är en bra mara uppladdning eller inte visar sig. Behaglig är den i alla fall. Mitt mål dagen innan maror är alltid att träna så lite som möjligt två dagar innan, gärna stretcha lite och inte gå för mycket. Gått har jag gjort på tok för mycket. Inte svårt att göra det i Singapore när man vill maxa roligheter på sina lediga dagar. Brukar tänka på att äta bra också men det har jag inte direkt gjort här. Jag har alltid haft svårt att äta när det är varmt och det är väl det enda jag är orolig för – energibrist.

Jag ser verkligen fram mot att springa maran här i Singapore. När jag sprang 10K loppet av maran här 2007 tänkte jag att en dag, en dag ska jag springa alla de 42 195 meterna i denna stad som är en stor favorit hos mig. Det får ta hur långt tid som helst målet är bara att ta mig i mål. Extra kul är det att de har bytt och gjort en kvällsmara iår. Starten går kl 18 och det betyder att solnedgången kommer upplevas löpandes. Banan är förhoppningsvis platt och efter dryga 20K kommer vi passera vad som var min löprunda när jag bodde här, East Coast park. Älskade att springa där och hoppas det blir en energiboost även denna gång.

Hur gick det?

Skit. Det blev min jobbigaste mara någonsin. Genomförde den tack vare två rejäla horn av envishet i pannan. Eftersom det var så varmt så hade jag inget annat mål än att komma i mål och njuta. Njutningsdelen gick sådär. Började rätt omgående på lite illa även om benen kändes pigga. Det fanns ingen luft att andas bland alla löpare och skyskraporna. Solnedgången när jag var vid Vivocity var magisk sådär som den är i Asien med en knallröd himmel.

Vid 22K började jag må riktigt skit, hade sett många svimmat innan i loppet och jag ville inte bli en av dem. Tänkte jag springer till 30 Sedan får jag gå. Hann till 25 sedan blev det att uppsöka en bajamaja för att lätta bota illamåendet. Kände mig snabb och lätt när jag var färdig och drog iväg igen på lätta ben. I 1,5 km. Sedan började spanet på en ny toa. Det var tack och lov massa kontroller, varannan kilometer så det var bara att hålla inne för att sedan göra om samma procedur vid 27 igen. Kände mig dock inte snabb och lätt efter det besöket utan helt slut på energi. Började gå och det gick bättre. Tog mig två stationer i måttlig promenadtakt och hann trycka ner lite vatten men fick sjukt ont i magen så fick stanna. Tänkte 1,2,5,10?! Gånger att nu bryter jag men benen kändes bra så försökte ta mig framåt och tidsgränsen var jättelång (7,5 timmar) så bestämde mig att njuta av en härlig promenad. Hade de finaste delarna framför mig, skylinen från Kampong river och Gardens by the bay. Mådde riktigt skit, stannade massor av gånger och satte mig ner för att vila för att sedan orka ta mig några kilometer framåt igen. Var inte ensam om det direkt. Nu var det fler som gick än sprang. Tillslut var det bara två kilometer kvar och de må varit de längsta kilometerna ever. Det kändes som jag hade gått en evighet och magen krampade konstant efter vägen. Stannade flera gånger. Men vet ni, tillslut var målet där? Om jag var glad? Sprang inte ens in över mållinjen för jag ville inte riskera få ännu mer ont i magen. Fixade det och det var helt klart bland det jobbigaste jag gjort tillsammans med Vasaloppet för två år sedan.

Lite sjukt att utsätta sig själv för sådant här frivilligt men i efterhand blev det en bra story i alla fall. Var i alla fall glad innan och när jag gick i mål! vilken pers. Tack och lov försvann illamåendet illa kvickt när jag var tillbaks inne i acn. Det var min första och sista mara i Singapore och en till pinne på min marathon globetrotters karta.

/ Pernilla som gillar olika sorters bucketlists