Det ser illa ut i hela västvärlden för liberalkonservativa, socialliberala och kristdemokratiska politiska partier. För bara ett decennium sedan dominerade mitten-högern politiken. Idag leds inget större västerländskt land av ett traditionellt mainstream-högerparti. Hur gick det till?

Artikeln The strange death of the centre right i New Statesman lyfter fram fyra utvecklingar.

Partierna tas över av mer extrema element, de splittras upp, de krymper och de signalerar i ord och handling till sina väljare att egentligen har högerpopulismen svaren på samhällsfrågorna. Då fortsätter partierna att förlora väljare. 

Artikelförfattaren Jeremy Cliffe menar att utvecklingen påverkats av att många fler väljare har med universitetsutbildning, traditionell religion minskar, samhället präglas av ökad mångfald samt att den politiska debatten handlar om värderings- och kulturfrågor. Författaren hänför förändringen till att det liberalkonservativa åsiktspaketet har blivit svårt att hålla Ihop, medan det är lättare att hålla ihop ett socialdemokratiskt.

I en artikel i Liberaleren beskriver Lene Johansen, med Mont Pelerin Societys möte i Oslo 2022 som bakgrund, hur viktiga samtal om framtiden lämnades för att fortsätta i gamla hjulspår.

Författaren och låtskrivaren TaraElla har en intressant synvinkel i en essä om pratshow-värden Dave Rubin och dennes utveckling. En mer omfattande tribalism inom samhällsdebatten har minskat utrymmet för en öppnare debatt. Om många upplever att de inte har tid för nyansering, och samhället är mer polariserat än vad det har varit på länge, så är det sannolikt att idémarknaden domineras av starkt formulerade, enkla, och begränsade budskap. Det kanske inte är så bra att tänka fritt, det kan ju sätta frågetecken kring den egna sidans budskap?

Under åren efter millennieskiftet så slutade många opinionsbildare och institutioner att tänka långsiktigt om samhällets utveckling. Om inte politiken vägleds av teori för att utvecklas vidare, kommer även idéutvecklingen att präglas av samma kortsiktighet, och agendan sätts av andra. Tidigare segrar kan bli sänken, inte minst om de kopplas särintressen, och står i vägen för nya förbättringar. Det inte minst då partier, föreningar och institutioner ofta förblir desamma. Snarare än att nytolka uppdragsbeskrivningar från 1980-talet, behövs tydliga målsättningar och solnedgångsklausuler.