I den cirkulära Ekonomin används saker så mycket som möjligt, det som inte lagas blir återanvänt. Det är som ett kretslopp, där så lite resurser som möjligt används.

Så brukar ett av samtidens viktigaste begrepp beskrivas, ett begrepp som förenar såväl storföretag som Kinas kommunistiska parti. Mot det cirkulära ekonomin står den linjära, där resurser utvinns, används och slängs bort.

Fast är det en korrekt beskrivning av hur dagens produktionssystem ser ut, undrade Pierre Desrochers? Pierre Desrochers har tidigare skrivit om livsmedelssystemet. Han har tittat på de antaganden som görs i den cirkulära ekonomin, och hur det ser ut när de omfattande förändringarna görs.

Hur ska ekonomin omorganiseras? Desrochers finner att i stort sett handlar det om mandat uppifrån och ned, gröna skatter, subventioner, förordningar och mandat som kommer att motverka användningen av jungfruliga material och främja (om)design och utökad förvaltning av konsumentvaror. Det blir en mycket petig och ofta kostsam förändring. Fast globalt tillämpar företag redan ett brett utbud av metoder som inkluderar vad som sägs vara principer för cirkulär ekonomi, fast det har inte bara kallats så. Det är fråga om rationell återvinning av material, rationell processtillverkning och avfallshantering. Mer slutna system ser inte heller till den viktiga roll som mellanhänder spelar för att hitta nya och bättre användningsområden för materialen.

Vad är det för företag som använder mer material än de måste, inte förbättrar sina förpackning, inte försöker se över vad det återvinna eller ser över hur produkter kan förbättras, undrar Desrochers. Han pekar på en lång historia, där t.o.m. Karl Marx skrev om hur avfall spelade en viktig roll i branschers verksamhet på hans tid.

Dagens cirkulära ekonomi verkar då mycket mer inriktad på sin egen teori och hamnar ofta i att återuppfinna gamla processer. Det finns en hel del intressanta frågeställningar och svar i hans essä om den cirkulära ekonomin.