Journalistikens långsamma nedgång som yrke ger varningar om ett försämrat läge för forskning, yttrandefrihet och kunskapsspridning.

Medierna i Sverige började med att den lokala liberala fabrikören ville ha en sida att publicera sina texter på. Allteftersom blev det viktigt att även andra värdesatte publikationen, för det var genomslaget för annonsmarknaden som gav branschen sin ekonomi. Objektivitet blev viktigt, mediet måste kunna tilltala en stor och bred publik för att locka annonsör. Nu Finns snart inget lokalt monopol kvar och trots presstöd finns allt färre självständiga titlar. Blocket, Google och Facebook m.fl. tog över annonsmarknaden.

Det finns ett antagande att om du arbetar som journalist så har du ett statusjobb. Men publikationer med fallande upplagor och minskande annonsintäkter har knappast råd att upprätthålla tidigare status. 

Journalistiken i en konstig nisch av låga löner och låg prestige, men möts ändå av en hög grad av förbittring. Journalistiken som statusyrke delvis fortfarande sant. Det är svårt att få anställning. Allt eftersom möjligheterna att komma in i journalistiken har minskat blir det mer dominerat av dem med personliga resurser. 

Journalister är svaga aktörer som är beroende av svaga institutioner. Denna svaghet är viktigt för att förstå vad som hänt det senaste årtiondet. Det är konstigt att vissa positioner som är nischer i allmänheten i stort kan uppnå status som otillgänglig sanning på redaktionerna. Sådana idéer slår rot eftersom de fungerar som tillhörighetsmarkörer: Ditt Engagemang för dem visar ditt engagemang för redaktionen. Det av två skäl: att inte engagera sig för dem gör dig sårbar för attacker av andra på redaktionen, och att du kan angripa kollegor ökar din tillgång till de krympande resurser som finns tillgängliga. Marknadskostnaden för att ignorera åsikter som allmänheten gärna skulle betala för att läsa uppväger inte de personliga kostnaderna för att bryta av mot redaktionsgruppens värden.

När prenumerationer blir den viktigaste intäktskällan förväntar sig kvarvarande läsare än mer att få känna igen varumärket. Då blir det svårare att bryta mot nischen. Ett skäl till att så många liberala skribenter snabbt fallit in i en nationalkonservativ jargong är för att det såg att det var en av de få alternativa nischer som fanns överhuvudtaget.

Det yrke som är lika illa som journalistiken är akademin, med lika låga löner och sämre arbetstrygghet högt upp i karriären. Det har också lett till att toleransen för intellektuell mångfald minskat. Det är oroväckande att de två institutioner som samhället anförtror upptäckten och spridningen av information och idéer har blivit fientliga mot yttrandefrihet och tankefrihet.