Spelifiering, Handlar om att använda dataspelens logik och motivationer för att utveckla programvara eller arbetsuppgifter. Tanken är att leken gör jobbet lättare. Det var omkring år 2011 som spelifieringen började omtalas som en ny trend, exempelvis med hur företag använde dataspel för att utbilda ny personal. Nike+ innehåller element av spel för att uppnå digital health.

Fast förhoppningarna att ett kontorsjobb skulle förvandlas till ett parti Angry Birds eller Minecraft har inte slagit igenom under åren. Spelifieringen har gått över kanten på Gartnerkurvan. Just Nike+ är ett av de mest lyckade exemplen med 28 miljoner användare fast Nike+ handlar ju andra sidan om att uppnå motionärens egna mål i jämförelse med andra, inte ett företags mål för dennes prestationer jämfört med andra. Användaren bestämmer vad hon vill göra med Nike+ inte Nike. Går det verkligen att göra samma för ett företags arbetsuppgifter? Kan medarbetaren helt och hållet sätta upp sina egna mål? Det går väl till en viss gräns, bättre i en del branscher.

Det handlar om mer än bara design, det handlar om att dataspel ju allt som oftast är till för att roa. Gamification handlar om att på ett bra sätt visa personalen vad som är ett bra beteende på arbetet, samtidigt som det lämnar ett utrymme för att experimentera och hitta nya idéer. De stora skillnaderna i motivation betyder stora skillnader i spelupplevelse.

I slutändan är det troligt att spelifiering blir en viktig del av arbetslivet, men inte på grund av spel i sig, utan därför att alltfler yngre medarbetare ser datamiljön som det självklara sättet att interagera med allt. Språket och begreppsvärlden från dataspelen blir alltmer naturlig för dem. Då kommer speldesign helt enkelt ersättas av bra arbetsergonomi och utformning av arbetsuppgifter.

Läs även andra bloggares åsikter om dataspel, teknik, framtid, samhälle, jobb, it

Intressant