Det är sjukt det här med konditionsidrott. Ju mer man tränar och ju bättre man blir, så blir man likväl lika trött när man tävlar. Enda skillnaden är ju att man springer/cyklar/åker lite snabbare. Tänk om man ändå kunde bli så pass tränad att man inte blir trött?! Det får bli målet. 

Då är jag tillbaka igen där allt började idag; Evertsberg. Har med egen maskin tagit mig till och från Oxberg. Vi tar det från början:

Jag började med att lämna rullskidor, stavar, pjäxor och torra kläder i Oxberg. Där vi brukar bo dagarna innan Vasaloppet. Som tur är lämnade jag mina Elpex-tvåor där, och inte någon dum idé med treor eller fyror. Jag brukar nämligen vara rätt förstörd efter löplopp. Idag var inget undantag. 

Tog sedan min bil upp till Evertsberg i god tid innan min start/växling. Värmde upp länge och väl (45 minuter ungefär) med både lite tänjövningar, ruscher och en kortare tröskelintervall. Allt för att vara så väl förberedd som möjligt. 

Jag startade i ett ganska lugnt tempo. Då jag tidigare sprungit denna sträckan som mer eller mindre är platt eller utför första halvan så har jag vid flera tillfällen sprungit för fort. Idag så försökte jag mer flyta på och hålla igen för att inte gå mig stum. Redan efter 3-4 kilometer så började jag bli en aning trött, men jag litade på mig själv och min förmåga. Försökte hålla ett okej tempo, trycka lite mer på platten, flyta utför och springa med korta, lätta steg med lite högre frekvens uppför. Det funkade rätt bra. Efter funktionärernas kilometermärken så höll jag ungefär jämna tider med min bästa notering efter 10,3 kilometer (37,00). 

När jag hade passerat dessa 10,3 kilometer så hade jag fortfarande ork kvar, så förhoppningen om att slå mitt tidigare pers på 56,59 var god. Fortsatte gneta på hela vägen in i mål och kunde glatt konstatera att jag sprungit på: 56,06!! Placering åtta på sträckan. Nöjd satan med det!

Låg länge efteråt och tog igen mig. Utpumpad och trött. Kilometertiden på sträckan Evertsberg - Oxberg blev 3,44 i snitt, 15,03 kilometer enligt min klocka, 185 snittpuls och 191 maxpuls. Lite lågt kanske, men jag är rätt sliten, så jag får vara nöjd!

När jag hämtat igen mig så joggade jag ner till stället där jag hade mina ombyteskläder. Bytte om och satte sedan av mot Evertsberg igen. Det passet blev en timme långt (hann då med att skarva en kilometer mot Risberg, för att få min efterlängtade timme). Totalt blev det 16 kilometer och 265 höjdmeter (en jävla backe upp till Evertsberg!). Trots att jag bara åkte för att ta mig framåt så var jag till en början jävligt trött och sliten, pulsen var väldigt hög den med. Men så brukar det vara efter sådana här urblåsningar. 

Nu ska jag ta mig hemåt, i bil denna gång!

Tack för denna gången Vasastafetten!