Att få träna ett långpass med Johan Öhrn var verkligen ett privilegium av rang!

Simon Andersson och Karl-Johan Westberg 

Grisbensbackar mellan Smedjebacken och Säter. Hade man inte grisben innan så fick man då det efter. Tror mina vanliga ben ligger kvar där någonstans, hör INTE av er om ni hittar dom. 

Hej, mitt namn är Adam Steen, 36 år och jag bor i Borlänge. Trodde nog aldrig att jag Skulle säga den sista frasen. Det sjukaste är ändå att jag tycker det är rätt så okej här. Men nu var det inte ortstillhörighet vi skulle avhandla här, ni var väl mer intresserade av mina punkterade ben och framdäck. 

Simon hade ritat ut och utlovat en fin runda som såg ut såhär:

Det han glömde var dock att slå på värmen och stänga av blåsten. Men vi får ändå tacka honom för bra sällskap och att han ordnade uppehåll hela turen. Det får vi vara nöjda över! Är det något jag lärt mig här i livet så är det att man aldrig får det man vill ha, inte till fullo åtminstone. 

Jag väntade hemma i Borlänge och hakade på faluborna här när dom passerade kring klockan 08,45. Ben och kropp kändes rätt bra de första timmarna. Men backarna uppåt mot Säter gjorde nog oss alla lite möra i den då rejäla motvinden. 

I Säter stannade vi för en liten fika. Duktig som jag emellanåt låtsas vara så blev det endast en kopp svart kaffe för min del. Vi rullade vidare mot Gustafs med fin vind i ryggen och just som vi skulle rulla ut ur nyss nämnda by så noterade jag att framdäcket var svampigt. Vi stannade till och jag kunde ta ut en liten spetsig sten ur det. Bara att byta slang, pumpa i så mycket luft det bara gick med den lilla handpumpen och hoppas på att det skulle hålla. Det höll hela vägen hem, dock så verkade jag ha fått punktering på benen i samma vända som däcket. 

Strax efter lagningen så var det ett Strava-segment som grabbarna ville försöka prestera bra på. Jag hann gå med runt ett varv innan jag sedan ställde av mig själv. Därefter blev det trampande i fyrkanter med grisbenen hela vägen till Falun via Aspeboda och sedan hem till Borlänge igen. Ingen energivägg eller andra dåligheter. Det var mest trötta ben och min analys av det är träningsvärk i dito från den senaste tidens träning. Inget jag hänger läpp över! Det blev ett bra pass och trevligt med sällskap. Mellan Aspeboda och Olsbacka så träffade vi på Kia Cykling Team och min gode vän Anders Solin. Där fick vi ett kort stopp med lite trevligt snack med grabbarna i det teamet, jag förstod inte riktigt vad dom höll på med, mer än att dom körde hårt på sina MTB-cyklar på olika sträckningar runt om i Falun. 

Passet landade på 4,44 h och 143,4 kilometer.