Jag kör ju en del distanspass Skate, det vet ni ju. Men ibland händer det även att jag slår till med intervaller i den åkstilen jag under hela min karriär haft problem med, alltså skate. Eller problem och problem. Jag har kört en del bra sprintar i skate (ur mina mått mätt), tror faktiskt att jag var lika bra på skate som klassiskt där. Även någon femmil har gått helt okej. Det har varit värre med 10-15 kilometer. Men som träningsform har jag alltid gillat skate. Idag exempelvis så körde jag det för att spara stakmusklerna inför helgens tävling i Skövde. Tycker det är ett bra sätt för att få ventilera andningen, utan att gå mig för stum. 

På dagens pass så höll jag till enbart på Bergebos elljusfemman, totalt fem varv, Ett Varv som uppvärmning, tre var för intervallerna och ett varv som nedvarvning. På denna bana kördes en världscup i elljus den 14:e mars 2001. Jag var där och kollade. Per Elofsson vann, Pietro Piller Cottrer tvåa och den gode Johann Mühlegg trea. Jag gillar banan, tuff kupering och ganska rolig åkning. Dock så är den ganska långsam, även i snabba fören, om det nu spelar någon roll. Idag var det dock ett otrolig sugföre, 3-4 centimeter opackad nysnö gjorde det sjukt tufft, blev en del tvåans växel kan jag lova. Det drogs och packades ju ändå spår där för 10-14 dagar sedan, så man kan väl inte begära mer.. Men det är ju lite enerverande att åka i sugföre och med framplogade inlandsisar utför varenda backe. 

Huvuddelen av passet var i alla fall en gammal klassiker: 10 x 4 minuter, med 1 minut långsam åkning mellan varje intervall. Höll igen och försökte åka kring tröskel. Kändes väl okej i alla fall, även om det gick sjukt sakta. 

Idag stämde watt-siffrorna från mitt HRM Pro-bälte lite sämre. Tycker det har visat okej siffror på stakning den senaste tiden dock. Har ju knappt kört hårdare skate och det kanske är svårare att mäta med olika växlar osv, kontra att bara staka.