Jag tog mig samman efter mycket självömkande imorse och gick till affären + omväg såklart. Totalt sju kilometer. Måste ju försöka röra på mig i någon mån, även om jag inte var träningsbar i morse. Just nu känner jag inte något i halsen och är i prima form. Är läget detsamma imorgon så måste jag skicka in en fyratimmars stakning. Kan ju inte förfalla helt och hållet. Alltså, hur klarar folk att lägga av?! Visst, att tävla kan man väl sluta med imorgon redan om så är. Men att bli i dålig form och tjock(are, i mitt fall) är ju inte så kul?! Jag kommer nog aldrig klara av det alltså.
Efter promenaden så har jag grillat mat åt oss medan Amanda och hennes föräldrar var nere i källaren och bilade ur golvet för en ny tvättstuga. Inga gammaldags könsroller här inte! Patriarkatet faller.
Nu väntar en ny promenad, ikväll ska vi grilla (såklart) och kolla ”The rain”. Myz.
Bilder:
Hallå?! Var är ni?!
Alfons var hungrig och skrek i samband med min grillning. Jag kollade bort några sekunder för att vända köttet, när jag sedan tittade tillbaka igen så hade han själv lyft upp flaskan och börja dricka. Första gången jag ser det, stolt pappa!
Jag fick drygt en timmes soltid, medan Alfons sov i vagnen.
Sötaste Alfons har fått ett eget pass!
