Get Even More Visitors To Your Blog, Upgrade To A Business Listing >>

Skrik-kolik-fons och rehabtankar


Fick denna bild skickad till mig på Facebook idag. Mysiga minnen... 

Foto: Lars Dafgård


Detta är en bild ungefär en minut innan olyckan med axeln. 

Foto: Beat the mountain

Dagarna springer på som aldrig förr. Det finns inte så mycket tid till annat än jobb, träning, laga mat och försöka avlasta Amanda lite med Alfons. Igår var hon rätt sliten efter att Alfons skrikit i princip hela dagen. Även inatt var det ett riktigt skrik-inferno från vår käre son. Blev väckt ett antal gånger. Stackars Amanda och stackars Alfons som inte blir något bättre i sin magknip/kolik. Amanda har varit utan mjölk i ungefär tio dagar nu, matar honom enligt läkarnas föreskrifter och vi ger honom magmassage vid varje blöjbyte. Men det verkar inte hjälpa. Känns som han är lite trög i magen, kan vara inbillning dock. Det enda som funkar och får honom att somna är när han sitter på bröstet i bärsjalen. Hoppas det vänder snart.. 

Skönt att jag kan träna på gymet nu. Försöker planera lite olika intervallpass på löpbandet och testcykeln. Får jag bara det att rulla på nu i någon vecka så är det lugnt tänker jag. Timmar har jag ju tränat både i flera år och i sommar. Underhåller jag syreupptaget och kanske även retar det en aning så kan jag förhoppningsvis komma starkare ur den biten. Sen är det väl bara att försöka smyga igång med rullskidor/skidor när det börjar kännas okej i axeln. Vet inte när det blir än. Tänkte åtminstone avstå det helt under denna och nästa vecka. Sen får vi se. 

Idag har jag kommit till dag tre i min träning efter skadan. På mitt program står styrka/rehab. Har inte satt något riktigt program än. Men tänker att jag försiktigt testar Mig Fram på gymet idag. Ben kan jag ju köra på ett eller annat sätt, kanske eventuellt lite bål/mage och framförallt så är tanken att träna rotator kuff så gott det går. Förhoppningsvis kan jag göra det redan nu. Fick inte så mycket information från läkarna på akuten, men samtidigt så ger jag inte så stort förtroende till läkarna angående mitt idrottande. Jag får testa mig fram helt enkelt. Imorgon kommer jag troligen få lite hjälp med övningar av en kompis som tidigare fått axeln ur led vid flertalet gånger. Det ska nog bli bra det här, kroppen vänjer ju sig och tränar man mycket i samma mönster så utvecklas man sämre, så jag får försöka se det positiva i detta! 




This post first appeared on Adam Steen - Levnadskonstnär, please read the originial post: here

Share the post

Skrik-kolik-fons och rehabtankar

×

Subscribe to Adam Steen - Levnadskonstnär

Get updates delivered right to your inbox!

Thank you for your subscription

×