Det har varit dåligt med Aktivitet på den här bloggen på sistone - man skulle rentav kunna karakterisera det som heldött. Jag tror bestämt jag får ta och liva upp mig med lite forskarlarmande (om än inte från egen produktion)!

Idag tänkte jag larma om hormonstörande ämnen i mineralvatten och dessutom, som en bonus, om att hormonstörande ämnen släpps ut från både PET-flaskor och kanske även tetrapaks...

I en studie av tyska forskare som publicerades online i mars i Environmental Science and Pollution Research undersöktes förekomsten av hormonstörande ämnen i mineralvatten - eller rättare sagt, mineralvattens hormonstörande aktivitet.

Vad undersöktes och vad kom de fram till?
Som testsystem användes YES - inte diskmedlet, utan Yeast Estrogen Screen - ett testsystem med en genmodifierad jästsvamp i vilken man har satt in en mänsklig östrogenreceptor och kopplat den till produktionen av enzymet beta-galaktosidas. Jästcellerna odlades i mikrobrunnar innehållande olika mineralvatten och produktionen av beta-galaktosidas (och därmed östrogenaktiviteten) kunde mätas som absorbansskillnader. Forskarna fann att 60% av de prover de testade uppvisade förhöjd östrogenaktivitet.

Det fanns en tendens till skillnader i förpackningsmaterial där vatten från PET-flaskor uppvisade förhöjd aktivitet i 78% av fallen medan vatten i glasflaskor endast uppvisade förhöjd aktivitet i 33 % av fallen. (De två vatten på tetrapak som testades uppvisade båda förhöjd aktivitet men det är ett alltför litet underlag för att uttala sig om.) För att undersöka om den uppmätta östrogenaktiviteten härstammade från själva mineralvattnen eller om det kunde vara som så att hormonstörande ämnen läckte ut från förpackningen utförde forskarna ytterligare ett experiment.

I detta andra försök använde de sig av Potamopyrgus antipodarum dvs. Nyazeeländska tusenårssnäckor som försöksdjur. Dessa odlades upp i PET-flaskor respektive glasflaskor innehållande vanligt vatten och deras reproduktion studerades. Det visade sig att reproduktionen hos snäckorna som levde i PET-flaskorna närmast fördubblades jämfört med den negativa kontrollen.

Tolkning
Studien visar att det är relativt vanligt att det finns förhöjd östrogenaktivitet i mineralvatten. Den visar också att en del av denna aktivitet (men knappast all aktivitet) skulle kunna bero på att hormonstörande ämnen läcker ut från förpackningsmaterialet.

Studien har dock som jag ser det några svagheter - det första är ju såklart att den inte svarar på vilka ämnen det är som verkar hormonstörande. Man kan också diskutera om testsystemen verkligen ger relevanta resultat. Jästcellerna innehöll en mänsklig östrogenreceptor - men man kan förmoda att exponeringen blir lite högre för östrogenreceptorer i jäst som odlas i mineralvatten i ett antal generationer jämfört med östrogenreceptorer hos en människa som dricker mineralvatten. När det gäller snäckorna så tycker jag spontant att det känns svårt att tillförsäkra sig om att de reagerar på samma typ av ämnen som en människa gör - och svårt därför att dra alltför säkra slutsatser.

Indikationer på att mineralvatten relativt frekvent innehåller, och att PET-flaskor släpper ifrån sig, hormonstörande ämnen alltså - men knappast ett resultat som visar att mineralvatten eller dryck förvarad i PET-flaskor är farlig att förtära. Det behöver studeras mer.

Studien är Open Access om någon är intresserad av att läsa den själv:

Wagner & Oehlman. 2009. Endocrine disruptors in bottled mineral water: total estrogenic burden and migration from plastic bottles. Environmental Science and Pollution Research
DOI: 10.1007/s11356-009-0107-7

Kan också rekommendera en läsning av nyhetsinslaget på Environmental Science & Technology som ger er några fler reaktioner på studien.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, hälsa, hormoner, plast, PET, mineralvatten, östrogen