I dagarna har Jesaja blivit populär igen. Vi tänker sällan på hur profeten tas i bruk kring de stora helgerna under kyrkoåret. Den 66 kapitel långa profetboken innehåller verkligen användbara tankar och tål att citeras i alla möjliga sammanhang. Vid jul ser det folk "som vandrar i mörkret" ett stor ljus (Jes 9:2-7)! På Trettondedag jul citeras Jesaja åter, denna gång heter det: Res dig, stråla i ljus! Ditt ljus är här, Herrens härlighet går upp över dig... (Jes 60:1-6). Vem läses på reformationsdagen? Jesaja så klart (Jes 55:8-12). Och vid påsken läser kyrkan bland andra texter ur Jesaja om hur Herren lät lidandet drabba den föraktade och övergivna människan som var plågad och som bar var sjukdomar (Jes 53:1-12). Vid Pingst, i den tredje årgångens texter, dyker Jesaja upp igen. Då ska jubelrop och lovsång för hans väldiga gärningar höras över jorden (Jes 12).

Som om det inte vore nog så kan Jesaja skymta fram på Den helige Johannes döparens dag (Jes 49:1-2). Även på Jungfru Marie bebådelsedag (Jes 7:10-14) liksom på Alla Helgons dag får församlingarna lyssna till Jesajas ord (Jes 49:8-10). En populär profet må jag lova.

Fastlagssöndagen vill inte vara sämre. Då används ett par verser ur Jesaja kapitel 52, nämligen 13-15. Vad tror ni skall läsas på Askonsdagen om inte Jesaja, denna gång kap 58:4-9. Men - den text som borde ha funnits med bland kyrkans texter är Jesaja 58:6-12! Någon borde efterforska hur det kommer sig att just denna så starkt lödiga och uppfordrande text valts bort. Eftersom den inte används blir det extra vanligt att kyrkliga nätanvändare lyfter fram den texten om den "verkligt rätta" fastan: