Att tro som Kyrkan gör vill inte många om de tillfrågas vad de tror på. Tro finns det gott om, tro på allt möjligt. Särskilt spännande tycker jag det är med människor som säger att de tror på något. Andra tror på någonting, vilket säkert är bättre än att tro på ingenting.

Nog spelar det roll vad man tror på, fäster sin tillit vid, omfattar och bekänner. I Stockholm är tron på AIK, Djurgården och Hammarby utbredd, men där går det knappast för sig att ha dubbelt medlemskap, så där som Svenska Kyrkan tillämpar och inte har något emot. Men tro på sina lag har supportrarna inom fotbollen. Ja, även inom en rad andra klubbar och sporter finns stark tro och hållfast gemenskap.

Katolska kyrkan har ordning och reda på vad som omfattas och tros. Så pass att det finns katekeser som ska hjälpa de troende att omfatta det som kyrkans tro inrymmer. Svenska kyrkans bekännelseskrifter vill inte Kyrkomötet se till att de ges ut igen. Och spridningen av Luthers Lilla Katekes är ingen där särskilt intresserad av. I Svenska kyrkan får man tro lite hur som helst. Om det inte vore så skulle trosundervisningen vara omfattande i alla åldrar och i alla församlingar och inte bara riktas till 14-åringar.

När New Age spreds för ett antal decennier sedan blev andlighet på modet igen. Det fanns även enstaka präster som inspirerades av tankeströmmarna och började använda kristaller, stenar och fjädrar. De visste att de traskade i gränslandet och fick lite varningar och dylikt. Domkapitlen blev indragna och snart ebbade det värsta ut. Men i praktiken märks det inte så mycket om tron svajar, mest blir det påtagligt i predikningar. Få ägnar sig dock åt att analysera den tro som basuneras ut från predikstolar. Någon inkvisition behöver inte kyrkan för att övervaka och bestraffa. Men en medveten undervisning där den kristna tron och den evangeliska lutherska kyrkans bekännelseskrifter läses och diskuteras vore önskvärt. 

Försöken att åstadkomma en ny och omfattande katekes för Svenska kyrkan misslyckades. Så kvar finns mest reformationstidens skrifter. På 2000-talet behöver texterna granskas och övervägas. Somligt är helt enkelt obsolet och föråldrat, annat är brinnande aktuellt och uppfordrande. Tron måste upp på agendan, annars blir det mer och alldeles för mycket av tro på någon eller någonting.