Tänk att tavlor som denna fanns i många hem. Den som följer auktioner och går i andrahandsaffärer ser nu och då liknande tavlor som överlevt i sekulariseringens tidsålder. Förr var det en utbredd bön - att få bli välsignad. Idag är välsignelse mera avlägset och rent av obegripligt. Betydelsen har delvis svängt till att betyda att dela med sig av sin välvilja, att vilja någon väl. Skillnaden är Guds eviga kärleksfulla förmåga, jämför gärna med vår tillfälliga känsla och begränsade kraft.
Tavlan ja. Ibland är det som om själva tavlan ber för oss. Vi glömska människor kan behöva påminnelser och hjälp att tänka på annat än oss själva. För när vi ber Gud beskydde just vårt hem går vår bön oftast vidare till andra. För hemmen med de stora behoven, för att brist och nöd ska minska. För dem utan hem. För dem vill vi bedja!
Förresten, hittade en konjunktivens vers på nätet:
- Om människan ginge i ide.
- som visornas björnar och vide.
- och sjutton i knegandet gåve.
- och låge istället och sove.
- och slöte sitt öga och tege.
- tills vårsolen småningom stege.
- ur mörker och frost och elände.
- och väckte en vår som den vände.