Mina år som Ordningsvakt är med största sannolikhet över.

För några dagar sen packade jag ihop Allt som tillhörde uniformen i den bag jag köpte våren 2016. Allt fick plats, men för ett ögonblick kunde jag inte låta bli att snabbt räkna ihop vad allt kostat.

Ett par byxor, utrustningsbälte, batong, handfängsel, skottsäkerväst, kängor, jacka, tröjor mm. Utan tvekan har allt kostat mig över 15000 kronor.

Men värdet som nu ligger i en väska under ett skåp i sovrummet är inte det viktigaste. Snarare är det alla erfarenheter jag samlat på mig som betyder mest.

När jag gick utbildningen så fick jag frågan varför jag ville bli ordningsvakt, och svaret lät inte dröja på sig. Jag ville (utöver uppdraget) vara med och förändra bilden på ordningsvakter. Så här i efterhand vill jag nog gärna tro att jag lyckats väl med den biten.

Det har aldrig funnits en längtan att använda befogenheterna på fel sätt, utan jag har i möjligaste mån velat möta människan i olika situationer. Som människa.

Under mina år har folk spottat på mig, spytt på mig, hotat mig och använt fysiskt våld mot mig. Fokuset har ändå genom allt legat på att inte falla in i den stereotyp en liten del ordningsvakter tyvärr utgör: Våldsbenägna och allmänt humorlösa. Detta är inte ett yrke för den lättkränkte, och offerkoftan ingår inte i utrustningen.

Tålamod och förståelse är en viktig nyckel, likaså att lyssna ordentligt. Det är något som inte enbart rör yrket som ordningsvakt, utan livet som helhet.

Vad anser jag personligen om min insats?

Sen jag blev ordningsvakt har jag i stort sett jobbat varje helg, plus vid en mängd andra tillfällen ( bortsett från 8 månader under pandemin). Något jag är extra stolt över är att jag under dessa 7 ½ år endast behövt använda ett grövre våld (batongen) vid ett enda tillfälle.

Våld har aldrig varit min grej, då jag främst försökt vara tålmodig och medmänniska. Enligt min erfarenhet är det en taktik som funkar fantastiskt bra, även om den naturligtvis inte alltid funkar till 100%.

Det kan finnas en mängd saker som gör att vissa inte är förmögna att lyssna.

Utöver detta vill jag gärna tro att min insats varit väldigt god. Något jag tydligt märkt i kontakterna. Jag blev inte ordningsvakt för att få makt och befogenhet över andra, utan för att få möta andra människor i alla tänkbara situationer och inge förtroende. Som ordningsvakt.

Det är på många sätt tråkigt att denna stora och viktiga del i mitt liv är över, men jag har under en längre tid känt att det är dags att gå vidare.

Mina år som ordningsvakt har sen september uppenbarligen nått sitt slut. Även om det är

tråkigt att saker och ting når sitt slut, så är jag ändå djupt tacksam för åren som varit. Jag har lärt mig enormt mycket, och utmaningen nu ligger i att fortsätta förvalta dessa kunskaper på bästa sätt.

Hur blir det med föreläsningarna?

Ja, sen jag fick ett nytt heltidsjobb så har jag också fått lägga den biten åt sidan. Det är också en tråkig bit då jag fullkomligt älskade att möta nuvarande och framtida gäster i en avslappnad miljö.

Detta är dock något som inte helt lagts åt sidan. I skrivande stund är jag dock osäker på hur verksamheten ska kunna fortsätta. Kanske lär man sig utveckla detta med tiden.

Vem vet, kanske man fortsätter sina föreläsningar i framtiden!

Avslutningsvis: Låt mig dock avsluta allt detta raljerande med en viktig uppmaning: Om (!) en ordningsvakt säger till dig att lämna en krog/nattklubb eller annat område: Ifrågasätt det inte, utan gör som du blir tillsagd. Anser du att det är fel, så får du kontakta polisen (11414) i efterhand, då ordningsvakter jobbar för polismyndigheten. Att försöka övertyga en ordningsvakt om att denne har “fel”, gör saken bara värre och beslutet mer bekräftat.

Här hittar du oss på Facebook och Instagram!

Inlägget Mina år som ordningsvakt… dök först upp på .