Det är längs vägkanten man oftast hittar oss under kvällstid. Ju senare desto bättre då det oftast är ganska glest mellan bilarna – i kväll var det dock “ovanligt” mycket trafik.

Vanligtvis brukar jag hålla mig så långt ut på vägkanten som det går, men det finns undantag.

När det exempelvis kommer bussar eller lastbilar går vi så långt från vägen att chauffören inte behöver oroa sig.

Under årens lopp har man stött på alla möjliga trafikanter längs vägarna. De allra flesta visar hänsyn och passerar med största möjliga marginal. Ett fåtal trafikanter anser dock att hänsyn inte hör hemma i trafiken.

För ett antal månader sen mötte jag en bil på passerade så nära mig som det gick, och i en hastighet på 80 km/h är det inget som uppskattas.

Igår hade man en annan upplevelse i samband med att en bil gjorde en omkörning och passerade väldigt nära mig och Turbo.

Jag har alltid reflexväst, och oftast reflexbyxor och en rejäl pannlampa, så jag vet att jag syns. Varför en bilist väljer att ignorera en medtrafikant på det sättet är svårt att förstå.

Sen hade man ju önskat att vägen var lite bredare, men man kan väl inte få allt här i livet.

Så här kan det se ut:

Det var enklare förr när man gick ut med vovvarna okristligt tidigt på morgonen! Den enda trafiken man såg då var troligtvis personal som skulle till Ge-Kås. Och dessa körde på andra sidan vägen.

Under kvällstid möter man alla som är på väg därifrån…

Samtidigt är jag inte så intresserad av att krångla med att vända på dygnet varje vecka, så man håller nog fast vid kvällspromenaderna av ren bekvämlighet.

I alla fall tills vidare…

Samtidigt är det något magiskt med att traska fram längs vägkanten och se solen gå upp!

« « « henrikolsson.eu – föreläsningar finns på facebook » » »

Inlägget Längs vägkanten… dök först upp på .