Den gångna veckan har varit riktigt tuff... Man kan väl säga att jag gått och går igenom en emotionell kris... Och jag har gråtit... oj, va jag har gråtit!
Min mamma sa alltid att man får vackra ögon av att gråta, och jag hoppas hon har rätt! Tänk va vackra ögon jag måste ha nu då!
Av förekommen anledning har jag nästan inte gjort nånting denna vecka - jag har varken haft lust eller ork! Men igår tog jag mig äntligen ur huset och åkte och hälsade på min kompis Katta på en fika, och jag måste säga att det var skönt att komma hemifrån en stund och få nåt roligare att tänka på än det som gnagt mitt sinne veckan som gått! (Och Nej! Det är ingen fnurra på tråden med Janne! Vårt äktenskap är tack och lov stabilt! ♥ )
Katta och jag var ut en sväng precis som solens sista strålar silade ner mellan träden, och jag fick några riktigt fina foton som jag tänkte visa er:
Himlen var otroligt vacker, svept i rosa, blått och lite gult:
Och det blev snabbt mörkare och mörkare:
Sista bilden tycker jag ser ut nästan som att nån hade målat på himlen:
Mmmm... Vackert...! Som balsam för min själ!
På agendan idag står språk- och stickcaféet här i Nyhyttan, och idag ska vi göra salva av örtoljan som har stått och dragit i min ugn i nästan 3 veckor. Så det är bara att "samla ihop sig", sätta på ett leende och sätta fart! Men först lite frukost.
*What doesen't kill you makes you stronger*
Anneli.
