Premissen för den här Boken var sååååååååå lovande. Och sen föll den lite platt bara för att det var överförklaringar och ältande och upprepande. Med bättre redigering hade den här boken på +500 sidor kunnat reducerats till 300. Så mycket upprepande var det. Jag gillade verkligen Ivan Lukov han var en fin karaktär med fina drag. Men Jasmine som var huvudkaraktären och den man fick följa ältade något så jävulskt att det blev tråkigt bitvis att läsa. Författarinnan skulle kunnat tighta till historien och fått mer driv i texten om detta överanalyserande inte fått så stor plats.

Och det tog nästan 450 sidor innan det kom lite hetta och om jag särskådar just den scenen så var det den bästa i hela boken. Synd bara att de kändes för lite jag hade gärna haft minst tre sådana scener i en sådan låååååååååååååång bok. Men det var bara en.

Betyget på Goodreads.com blev en tvåa eftersom man inte kan ge halvor men i min egen läsdagbok blev det 2,5 i betyg. Det är ingen bok som egentligen inspirerade eller gav mig några känslor för historien eller karaktärerna. De känslor som boken framkallade hos mig var mer frustration över hur mycket upprepningar det var. Dessutom hade jag blivit varnad om språkbruket för ja, det var ganska mycket svordomar och jag har egentligen inget emot detta men efter varningen så lade jag väl märke till det mer än vad jag brukar göra.

Bild från min Instagram andrea.s.vessman