Framför huset har vi våra fina pioner. Ja, just nu är det lite spretiga, rådjuren kalasar på fröskidor och toppar under vintern så riset får står kvar för deras skull men redan nu ser man att de är på G om man lyfter lite på löv och torrt gräs. Men enda sedan vi blev torpets (jo, det är rätt skrivet, det är mer torpet som har oss än tvärt om) har det varit tre pioner med ett tydligt glapp där det saknats en fjärde. Just de här pionerna dyker upp på fler ställen på tomten. Det känns som om det är självsådda och sakta, sakta växer till sig. Vi är rädd om dem och de får växa där de kommer upp men i somras var en av de små i vägen för andra projekt och därför beslöt vi att flytta den till till gluggen. Att omplantera pioner ska vara svårt, vi gjorde det med kärlek och omsorg och grävde djup, djup för att få med hela roten. Väntan har varit lång och nervös men den kommer! En Liten, liten topp på gång!