Stolt över mig själv! Idag har jag dragit de sista Hundkexen. För andra året i rad har står det inte ett enda och fröar. Det borde betyda en tydlig minskning nästa år. Jag hoppas verkligen det för jag är less på detta, ryggen och höger armbåge håller med. Tur att vi inte har större tomt!

Det har gått bra att få upp dem med rötterna i år, inte alla, nej då, men kanske hälften i alla fall. Antar att det beror på att det har varit så fuktigt i marken. Med betoning på har varit för i värmen vi har torkar det fort!

De flesta hamnar i grenkomposten men några satte jag på trappan tillsammans med en doftande syren. Undras om det kan ha något avskräckande effekt på de jag ev glömt på ängen? Typ som när man försöker bli av med kajor genom att hänga upp deras döda kompisar?

Vilka konstiga tankar man får i huvudet när det är så här åskvarmt. Hundkexen gör sig där i kannan och det är bra så!