Från en rappare till en reggaetón-pop-hitmakare, Becky G:s musikaliska resa har varit inget mindre än eklektisk. På fredagen (29 september) presenterade artisten ett nytt kapitel i sin ständigt utvecklande karriär, då hon släppte det fascinerande mexikanska musikalbumet Esquinas – en uppriktig utforskning av Hennes identitet som en stolt “200 procentare”: 100 % mexikansk, 100 % amerikansk. Hennes tredje studioalbum är en hyllning till hennes rötter och ett firande av hennes identitet.

Med Esquinas ger hon sig ut på en återupptäcktsresa och gräver ner sig i sina Chicana-rötter, en hyllning influerad av hennes abuelitos som uppmuntrade henne att utforska regional mexikansk musik. Det är ett ögonblick i en hel cirkel där hennes olika influenser smälter samman till en innerlig hyllning till hennes arv.

Med klassiska música mexicana-omslag och en imponerande skådespel av gäster inklusive Yahritza y Su Esencia, Ivan Cornejo, DannyLux, Peso Pluma med flera, kapslar albumet på ett vackert sätt in hennes identitet – en konvergens av kulturer, språk och flaggor – vid hennes vägskäl rika och mångsidiga upplevelser.

Becky G satte sig ner med Billboard Español för att diskutera detta nya projekt.

Du debuterade som rappare, sedan blev du en reggaetón-pop-hitmakare. Idag släppte du ett regionalt mexikanskt musikalbum.

Det har varit en riktig resa, flickvän. Para mí desde niña la música regional siempre me inspiraba (sedan jag var en liten flicka har regional mexikansk musik alltid inspirerat mig). Jag växte upp med att lyssna på alla typer av musik på engelska och spanska: från R&B, country, reggaetón och rancheras — och allt däremellan. Jag betraktar mig själv som en genrelös artist, och jag älskar det med min kreativitet. Jag har till och med gjort en K-pop-fusion.

Musik är ett universellt språk. Det känns obegränsat – det känns som att jag kan skapa med avsikt, oavsett ljud, oavsett språk, si es en español, o si es en inglés (var det på spanska eller på engelska.)

Hur kom du på titeln, Esquinas?

Jag har alltid känt att jag inte är den här sidan eller den sidan av gatan. Jag är bokstavligen la esquina (hörnet). La esquina är där dessa tvärgator möts – där de två språken, de två flaggorna och de två kulturerna [bor.] När jag blundar och tänker på vad jag upplevde i min kultur när jag växte upp, för att fånga den essensen så nära som jag kan när jag var en liten flicka är verkligen viktigt för mig. Även staden jag växte upp i förändras så mycket. Så det är ett mycket avsiktligt arbete, från det visuella och låtvalet till alla samarbetspartners. [Producent och låtskrivare] Edgar Barrera är familj för mig, och han hjälpte verkligen till att skapa ett ljud som representerar mig i det här rummet. Jag känner att du verkligen kan höra mig och se mig i det här albumet.

Du har fått några fantastiska gäster på ditt nya album: Peso Pluma, Gabito Ballesteros… Hur väljer du vem du ska samarbeta med?

Att gå tillbaka till att skapa något eget som 200 procentare… Det finns en våg av fräscha och autentiska konstnärer i det regionala rummet, och vi raderar inte nödvändigtvis våra traditioner; vi omfamnar tradition och ger den vår egen nya skolkänsla. Jag hade mitt hjärta inriktat på artister som tolkar regional musik på sitt eget sätt, för jag tror att det verkligen är så vi kommer att fortsätta att utvecklas och introducera den till världen. Självklart har det funnits för alltid, men det var min avsikt.

När jag arbetade med Peso y estuvimos en el estudio (och vi var i studion) hade vi inte riktigt avsikter. Det var bara för att presentera varandra. Sedan piska Edgar [Barrera] fram en gitarr, och nästa sak du vet, vi skrev [“Chanel”] på 45 minuter, así de la nada (precis sådär från ingenstans). Det var omedelbar kemi mellan Peso och jag. Ett av mina favoritminnen är att arbeta med Ivan Conejo på vår låt [“2ndo Chance”]. Han ställde nästan in studiosessionen, ¡le tocó los nervios! (Han blev nervös!) Han säger, “Jag känner lite press. Jag vill göra ett riktigt bra jobb. Jag ska åka på min första turné, och jag vill bara inte svika dig.” Jag tänkte, “Bror, du kan bokstavligen komma och vi kan äta In-N-Out och bara umgås. Vi behöver inte skriva något. Låt oss bara vibba.” Sedan leder det ena till det andra och du börjar skapa dessa vackra vänskaper.

Det finns också några mexikanska oldies men godsaker i albumet.

Som alla traditionella regionala projekt vill du ha några omslag där. Jag valde personligen de omslag som jag gjorde för albumet. De tar mig antingen till en tidpunkt i mitt liv som påminner mig om min barndom eller har en så djupare betydelse, redan innan jag någonsin existerade. En av dem är “Cruz de Olvido.” Det är en låt som min pappa (farfar) tillägnade min mormor när han var på väg över från Mexiko till USA. Min mormor hade sina söner, hon lämnades efter av sitt livs kärlek, så han kunde förhoppningsvis skapa ett bättre liv för dem – och så småningom också korsa dem.

“Cruz de Olvido” är en av de första mariachi-låtarna som jag någonsin lärt mig. Jag har en video där jag sjunger den för min pappa på hans födelsedag. Jag är 12 år och sjunger den framför min pappas hus i Inglewood. Han är inte längre här.

När du steg in i det här projektet, vad återupptäckte du? Hur kom du i kontakt med ditt arv igen?

Kärnan i att jag är Chicana, född och uppvuxen i Inglewood, och att jag är väldigt stolt över mina mexikanska rötter, det har alltid funnits där. Kanske var det inte i framkant av mitt [kreativa arbete] eller estetik. Men när det gäller mitt väsen och mitt väsen är jag den jag är på grund av kulturen som fostrade mig. Jag är väldigt lyckligt lottad som har haft min abuelitos. Alla fyra var väldigt närvarande i mitt liv under större delen av min barndom. För två år sedan, när jag förlorade min pappa, min abuelito… han var en slags katalysator för varför jag bestämde mig för att det var dags att göra projektet, för det har varit en dröm för mig sedan jag var liten. Yo siempre hablaba con ellos, de skulle vara som, “mija, ¿y cuándo [harás] música regional? Es que cantas muy bonito cuando cantas con mariachi” (älskling, när [gör] du regional musik? Du sjunger väldigt vackert när du sjunger med mariachi). Min mormor skulle göra narr av mig för när jag rapade sa hon “Ay mija, ¿por qué tan enojada?” (varför så upprörd?) Jag skulle vara som, “För att jag måste säga, mormor.” Det är så vackert nu. Det känns väldigt helcirkelt. Det känns definitivt som att det är en del av min själ när jag sjunger música regional mexicana.

Jag minns att jag såg dig live på en mexikansk festival för några år sedan, och du sa något vackert: “Jag älskar mitt liv mellan två världar som representerar två flaggor.” Du är en stolt 200-procentare. Vad betyder det?

Jag minns att det fanns ett ögonblick i mitt liv när jag var som, “Man, 50/50 gör det inte. Varför måste jag ge upp hälften av mig själv för att bli accepterad här, och sedan vice versa?” Det gör inte vad jag känner i mitt hjärta rättvisa att bara begränsa det till 50 % här och 50 % där. Jag är 100 % stolt över att vara från Inglewood, men jag är också 100 % stolt över att vara Mexicana, att vara Latina. Jag vill betrakta mig själv som 200%. Jag känner att det är något som många ungdomar som växt upp i hushåll med blandad etnicitet kan identifiera sig med.

Jag har vänner som är asiatisk-amerikanska, afroamerikaner, och de säger, “Tjej, jag hör hela tiden, jag räcker inte med det här, eller jag räcker inte med det.” [Jag ville] skapa ett utrymme för oss själva att vara de vi är, autentiskt. Och allt eftersom tiden går, förhoppningsvis kan nästa generationer bli mer inspirerade att förstå att nunca es tarde, det är aldrig för sent att lära sig mer om var vi kommer ifrån. För mig ser latina es más que hablar el idioma (att vara Latina är mer än att prata språket). Jag är så pocha (mexikansk-amerikansk) och kommer förmodligen för alltid att vara det, men jag kommer att äga min pochakraft. Att jag kan tänka i hybrid är riktigt coolt.

The post Becky G talar om nytt album “Esquinas”, en stolt “200 Percenters” resa in i hjärtat av mexikansk musik appeared first on Teknik- och underhållningsnyheter, recensioner, erbjudanden och hur.