Efter att ha funderat fram och tillbaka alldeles för många gånger har jag så bestämt mig för att skriva det här inlägget. Det är nästan patetiskt vilken separationsångest jag känner. På sistone har tiden inte räckt till och min Blogg har blivit en av alla de där saker som samlas på hög och som jag inte riktigt hinner med. Jag har helt enkelt för lite privatliv för att inte ha fyllt 25 och när jag måste prioritera så går engagemanget i S-studenter före bloggandet. Burmafrågan är min hjärtefråga och jag vill kunna lägga mr tid på det arbetet, så enkelt är det.

Jag kommer fortfarande att blogga lite å och då, på SSK-bloggen, på Alliansfritt Sverige och på Burmabloggen. Kanske kommer jag någon gång i framtiden ha tid att driva en egen blogg igen. Until then.


Läs även andra bloggares åsikter om blogg, bloggosfären,