Krister Wistbacka, chefredaktör på Katrineholms kuriren, sätter idag ett nytt och spännande lågvattenmärke som med mer än önskvärd tydlighet visar på både okunskap och rädslor inför nya medier – och särskilt det användargenererade innehållet.

Artikeln handlar om projektet Katrineholm 3.0 där vi Vill skapa en plattform för allmänheten att beskriva sitt Katrineholm. Grundtanken är att 32.300 myror kommuninvånare är fler än 5 elefanter informatörer.

Idén att ge allmänheten makt är onekligen alldeles nyskapande. I grunden kallas den för ”δῆμος κράτος” eller ”demokrati”. Den föddes för ynka sisådär 2.500 år sedan, enligt Wikipedia. Tyvärr är dock Wikipedia just demokratisk, användargenererad och därmed både fel och farlig, och jag refererar därför istället till Riksdagen. Enligt denna, officiellt faktagranskade och godkända information föddes demokratin istället för sisådär 2.500 år sedan. Oops. Vilket faktafel…

Nej, jag ska inte vara dryg (”*NOT?*”) och istället försöka bemöta artikeln. Huvudargumenten som Krister Wistbacka framför är

1. Ett skapande av en webbplats med användargenererat innehåll ”krockar med gällande kommunala och en del andra regelverk”.
2. Kommunchefens initiativ ”ligger utanför de ramar inom vilka kommunchefen har att hålla sig”.
3. ”Ansvariga politker [får] se upp nu. Det vill säga, om de vill försäkra sig om att ha kvar någon sorts kommunalpolitisk makt.”

Ok, then. Let’s plocka isär argumenten.

Ett skapande av en webbplats med användargenererat innehåll ”krockar med gällande kommunala och en del andra regelverk”.

Jaaa. Trots att jag är jurist i botten vill jag inte påstå att jag faktiskt kan alla lagar utantill. Men med den begränsade juridiska kunskapen som jag ändock har (ynka 287 poäng enligt det gamla systemet) kan jag för allt i världen inte hitta någon bestämmelse som en webbplats med information om en viss geografisk plats skulle strida emot – oavsett om den skapas av professionella informatörer eller den obildade, dumma och korkade allmänheten.

Säkerligen måste Krister Wistbacka ha hittat dessa regelverk och jag skulle inte vilja annat än att han upplyste okunniga mig.

Kommunchefens initiativ ”ligger utanför de ramar inom vilka kommunchefen har att hålla sig”.

Återigen. Min kunskap kanske är begränsad. Men så här läser jag:

Formulerade uppdrag till Kommunledningsförvaltningen hittas i budgeten (i helt galen och demokratisk ordning klubbad):

Informationskontoret [som ligger under Kommunledningsförvaltningen och därmed Kommunchefen, red.anm.] ska verka som ett ledningsstöd så att kommunen ska nå sina mål och skapa förtroende för den kommunala verksamheten. Informationskontoret ska genom intern kommunikation och extern kommunikation-/samhällsinformation verka för att företag, kommunmedlemmar, media myndigheter, medarbetare, övriga intressenter får en god och riktig bild av kommunens verksamhet och politiska beslut. Informationskontoret ska också marknadsföra Katrineholm, i syfte att attrahera nya invånare och företag.

Utöver det hittar vi i dokumentet ”Riktlinjer för användning av sociala medier”, som i idiotisk-demokratisk ordning har antagits enhälligt av alla partier i Kommunstyrelsen, t.ex. följande:

Kommunledningsförvaltningen och informationskontot har ett samordnande ansvar för sociala medier.

Japp. Låååååångt utanför alla ramar. Verkligen. Fast inte utanför ramarna inom vilken en Kommunchef bör hålla sig då. Om det nu var det vi diskuterade.

”Ansvariga politker [får] se upp nu. Det vill säga, om de vill försäkra sig om att ha kvar någon sorts kommunalpolitisk makt.”

Det sista argumentet som tycks kvarstå: om vi ger våra j*vla medborgare makt, så har dem där j*vlarna makt. I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, uttrycks det på ett särskilt roligt och hysteriskt cyniskt sätt:

All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Om vi tillåtar medborgare att vara mer än klassisk röstboskap, så kan vi inte styra dem. Vi kan inte bestämma över deras betesmarker, vi kan inte slakta dem – och värst av allt: vi kan inte styra vad de måste tycka.

Det är nog det som är den springande punkten och det hoppande kommat: Katrineholms kuriren har redan tidigare visat prov på god intressant smak när det gäller just nya medier och dialogen människor emellan.

Jag tror att det ligger till såhär: som ett gammalmodigt medium (Krister Wistbackas egna ord) förstår Katrineholms kuriren inte dessa helt nya fenomen som t.ex. sociala medier, användargenererat innehåll eller det där med ”δῆμος κράτος” (se ovan). Man/fru förlorar informationsmonopolet. Man/fru inser att man inte längre är de enda som förmedlar information. Man/fru inser att både politiker, förvaltningar, företag och till och med vi röstboskapsmedlemmarna kan få vår röst hörd utan att behöva betala annonspengar till tidningsutgivare.

Och det är förstås en storh*lvetesj*vla risk för samhället – men att en skribent för en liberal tidning motsätter sig denna helvetiska utveckling som vi andra kallar för demokrati blir i det närmaste ironiskt.

Och nu då?

Katrineholm 3.0 är inte avsedd att vara en politisk plattform utan uteslutande ett nav för vad som finns och vad som händer i Katrineholms kommun. Klassiskt informationsarbete, skulle vi kunna säga, fast ”crowdsourcad”, som vi kallar det för. Återigen: 32.300 myror kommuninvånare är fler än 5 elefanter informatörer. De vet mer. De kan lägga upp fler händelser av intresse. De kan hjälpas åt att hålla en rimlig nivå på innehållet. De kan avlasta den befintliga organisationen – istället för att kräva ytterligare resurser.

Jag som förespråkare för det där med ”δῆμος κράτος” (återigen: se ovan) tycker att det är underbart. Vi som kan bidra med något nytt, relevant och spännande får möjlighet att göra det. Vi kan vara med och skapa vårt samhälle gemensamt. Precis som Kommunchefen brukar påpeka: ordet ”kommun” betyder just ”gemensamt”.

— Egentligen är jag övertygad: som chefredaktör för en liberal tidning borde Krister Wistbacka i grunden vara mycket positiv inställt till den här utvecklingen. Om han verkligen hade identifierat problem med en webbplats med användargenererat innehåll som vi medborgare kan, får och ska vara med och utforma, då hade han utan tvekan haft den intellektuella förmågan att peka på dessa problem istället för att ägna sig åt ett diffust misstänkliggörande som idag snarast liknar en platt och illadold populism. Jag tycks inte ensam med den uppfattningen. Jocke Jardenberg, en av personerna som nog kan anses vara mest insatt i sociala medier i Sverige skriver såhär:

Det är en på många sätt relevant fråga som lyfts fram här – men det som stör mig något alldeles oerhört är att man pratar om ”riskerna” på ett så otroligt fluffigt sätt. Rent konkret skulle jag vilja veta vad det är som kan hända om Mattias Jansson får fortsätta köra på i 190.
I salute him!

I grunden handlar det om en enkel fråga: vill vi att våra medborgare ska vara med och bygga vårt samhälle – eller vill vi att den makten ska ligga hos en politisk elit med licensen att tycka och tänka (eller med licensen att inte publicera kommentarer till ledare som kritiserar chefredaktörens åsikter).

Jag vet vad helt klart vad jag skulle föredra.