Social Media Club har en enkel men slående slogan: ”If you get it, share it”. — Bryt. Cut. Snabb övergång. — Ett av huvudargumenten varför offentliga organisationer bör använda sig av sociala medier är att öka tillgängligheten.

Jag tänkte beskriva hur jag rent praktiskt försöka tillämpa bägge grundstolparna i ett projekt inom Katrineholm 3.0

Under Gröna Kulle, kommunhuset i Katrineholm, finns ett av de äldsta och bäst bevarade skyddsrummen i Sverige, ett stycke historia. Skyddsrummet är fortfarande ”i drift”, i bemärkelsen att det vid behov kan användas för att ge skydd och tillfälligt boende för Katrineholmare i händelse av att något otänkbart skulle inträffa. Av förståeliga skäl finns det ett stort intresse för skyddsrummet (jag tror inte att jag träffat en enda person som inte visste att det fanns det där sägenomspunna rummet), samtidigt som det av lika förståeliga skäl inte är möjligt att bara låsa upp dörrarna och släppa in allmänheten i ett aktivt skyddsrum.

I samband med det omfattande projektet att geotagga Katrineholm har vi därför valt att göra en virtuell rundvandring genom anläggningen med hjälp av panoramafotografering. På Det Viset ”öppnas dörrarna” så långt det bara är möjligt utan att för den delen äventyra intresserna av samhällsskyddet.

Delmål ett, att öka transparansen och tillgängligheten, är uppnått.

Det andra delmålet, ”If you get it, share it” är nästan banalt att uppnå i det här konkreta fallet: för panoramafotografering krävs det:

• En del utrustning (en ruskigt bra kamera, speciella objektiv, en del mjukvara)
• Kunskap om fotografering (HDR-fotografering är ett måste, fungerande kunskaper om beräkning av djupskärpa, och dynamiskt omfång likaså)
• Ett gott öga.

Visserligen: med en utrustning bortom 50.000-kronor strecket är panoramafotografering inte ”öppen” för alla, låt vara att det finns billigare metoder som dock inte kommer i närheten av slutresultatet, jämfört med en mer professionell utrustning. Resten däremot, det där med att faktiskt ta korten (och i viss mån även efterhantera dessa) är inget som är omöjligt att lära ut – snarare tvärtom.

Istället för att jag ensam ska.springa runt och fota hundratals platser (vilket jag inte skulle hinna) tar våra sommarjobbande ungdomar vid. Har man dessutom att göra med ungdomar som är sjukt duktiga (ta åt er, för bövelen!) blir resultaten nästan enastående (exempel kommer läggas upp i sinom tid, stay tuned).

På det viset kan vi inte bara täcka ett långt större spektrum — utan även se till att ungdomarna blir och känner sig delaktiga i uppbyggnaden av projektet, något som är en grundförutsättning för att något så omfattande som Katrineholm 3.0 så småningom ska kunna lyfta.

— Det är just det som är en stor del av det här projektet, av Katrineholm 3.0 i stort och av flertalet projekt som jag är involverad i. Sociala Medier handlar enligt min förståelse inte om att pitcha sin egen förträfflighet utan om att skapa metoder för att ge så många som möjligt (inklusive en själv) verktyg och inte minst kunskap för att tillsammans bidra till något som var och en av oss inte skulle kunna uppnå ensam.

När jag läser mina senaste rader kan jag inte låta bli att dra paralleller till en viss samhällelig och politisk tankeriktning och ideologi.

Attans