Jag tjänstgör sedan en kort tid tillbaka i Viadidaktnämnden, Katrineholm kommuns och Vingåkers gemensamma nämnd för vuxenutbildning, integration och arbetsmarknad (ersättare för v).

I dagens sammanträde avrapporterades ett projekt som jag i grunden tycker är mycket bra: under sommarmånaderna erbjuds alla gymnasieelever i årskurs 2 sommarjobb i kommunernas regi. Visserligen kan det resoneras över att lönen är allt annat än ”avtalsenlig” — men den diskussionen sparar jag för ett annat tillfälle. Grundtanken och ambitionen med att erbjuda sommarjobb är nämligen god.

En fördel med att ha en politisk nämnd vars verksamhetsområde ligger i två olika kommuner är att förhållanden mellan kommunerna kan jämföras på ett enkelt sätt. Det är självfallet inte det som är det egentliga syftet med en kommunövergripande nämnd, men faktum kvarstår: rapporteras det information om samma område och är datan dessutom strukturerad på samma sätt, handlar det bara om att rita upp siffror på samma papper för att kunna göra direkta jämförelser. En av dessa jämförelser slog mig i dag – och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.

”Upp till bevis” var alltså slutredovisningen av sommarjobbsprojekten i såväl Katrineholm som Vingåker. Det jag först lade märke till var, hur könsstereotypiskt ungdomarna valde jobb när det gällde vissa områden. Av alla som valde att arbeta Inom äldreomsorgen, var i Katrineholm 70% kvinnor och 30% män.

När det gällde Vingåker, såg den siffran dock betydligt jämnare ut: andelen kvinnor inom äldreomsorgen var där 56% mot männens 44%.

Ännu tydligare var det t.ex. inom barnomsorgen, ett sådant ”typiskt kvinnligt” område — här vänder Vingåkersungdomarna upp- och ner på stereotypen: I Katrineholm är förhållandet 65% kvinnor gentemot 35% män, i Vingåker nästan det omvända: 41% kvinnor gentemot hela 59% män.

Skillnaderna är – i mitt tycke – beaktansvärda.

Visserligen, det går inte att dra för stora växlar på en enskild sådan uppställning.
Visserligen, inom några andra områden än äldre- och barnomsorg var de könsstereotypa tendenserna mindre tydliga.
Visserligen, det totala antalet sommarjobbare inom äldreomsorgen uppgick till endast 93 elever i båda kommuner tillsammans, vilket innebär att smärre statistiska avvikelser får oproportionerligt stora konsekvenser.
Visserligen, jag jämför med Vingåker, kommunen som har som slogan ”En promille kan inte ha fel”, vilket i sig räcker för att diskvalificera Vingåker för all framtid.

Oaktat dessa invändningar, så återstår en viss känsla av *hmmmm*.

Jag frågade om det finns en känd anledning för skillnaden mellan kommunerna – och den enda förklaring som finns är att ”ungdomarna väljer själva”.

Inom vissa kretsar verkar det ju perverst nog finnas en uppfattning att arbetskraften själva ska få välja jobb – istället för att bli anvisade tvångsarbeten, såsom vi förespråkar inom vänstern ¹⁾obs: ironi; — Men hur kommer det sig att ungdomarna i en kommun gör val som förstärker det traditionella könsstereotypa yrkesvalet – emedan ungdomarna i grannkommunen  gör mer ”medvetna” val?

Är det annorlunda värderingar som råder blott två mil härifrån? — Var kommer i så fall dessa annorlunda värderingar ifrån? (Är det promillen som talar, till exempel?!?)

— Eller är det kanske strukturen det är fel på?
— Är det kanske mest anmärkningsvärda att ingen annan i nämnden än lilla mig tycks anmärka på det anmärkningsvärda?

I brist på svar har vi just det: inget svar.