Debatten om fattiga personer som sover utomhus, i provisoriska läger eller skrotfärdiga folkabussar har hållits igång den senaste tiden. Senaste utspelet kommer från Stockholms-Moderaterna, som gärna vill ge ordningsvakter makten att sköta avhysningar och även ett ansvar för att boplatser inte etableras i parker och längs gator.

Svensson skriver, mycket korrekt:

Problemet är istället att de tvingas övernatta ute. Det är inget som går att lösa med vakter och poliser. Det är inget som kan lösas genom att riva läger och köra bort folk.
Enda lösningen på problemet med att folk tvingas sova utomhus är att sociala myndigheter och frivilligorganisationer skaffar boenden till de som inte har nån bostad.

Såhär långt: Självklart.

Men om vi skaffar fler boenden, kommer inte det att innebära att vi bara ”frigör utrymme” för ännu fler fattiga människor att också komma hit, eftersom även dessa anser, att den odrägliga tillvaron som erbjuds tiggande människor trots allt är bättre än den ännu mer odrägliga tillvaron annorstädes? — Oavsett om det är nyfascister (SD) eller, som nu, moderaterna, så är det ofta illa dolda huvudargumentet att ”vi kan inte ta hand om alla”.

Vänsterpartiets gruppledare i Katrineholm har, tillsammans med sina kollegor i Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna för någon vecka skrivit en debattartikel, där just det förhållandet problematiseras på ett föredömligt sätt:

En del säger att detta inte är kommunens ansvar och att de länder som tiggarna kommer ifrån måste ta sitt ansvar för sina medborgare. Så är det naturligtvis, det måste de göra och vi måste sätta tryck på dem att göra det också och att sluta diskriminera sin egen befolkning. Men den värld vi lever i är inte en perfekt värld, för i en perfekt värld behöver inte människor lämna sina hemländer och färdas tvärs över en kontinent för att sätta sig i minusgrader i ett gathörn på jakt efter ett bättre liv.

Jag tror dock tyvärr att vi diskuterar helt fel saker. Diskussionen kring huruvida det är problematiskt med människor som tvingas tigga Handlar i grunden inte om ifall det ska finnas härbärgen eller om det ska få finnas kåkstäder. Den diskussionen handlar inte om att väktare ska ha makt att avhysa fattiga människor, den handlar inte om huruvida tiggande personer samarbetar och på så sätt ”organiserar sin verksamhet” eller inte. — Vi kan på sin höjd lösa akuta problem med hjälp av svar på dessa frågor (något som i och för sig är nog så viktigt).

Det stora bakomliggande problemet är den sociala ojämlikheten som råder mellan olika befolkningsgrupper och olika delar av den Europeiska Unionen. Problemet kretsar därför egentligen inte heller om att vissa länder måste ta ansvar för sina medborgare. Visserligen, det måste de. — Men när dessa länder av olika skäl har så mycket mindre ekonomiska möjligheter att göra just detta, så kommer de enorma sociala skillnaderna att kvarstå, skillnaderna mellan oss i den rika delen av världen (och Europa) och de ”fattiga” delarna (en bra uppställning över skillnaderna inom EU från UNICEF, pdf).

Det är just här som både utmaningen och lösningen ligger: att skapa en social ekonomisk omfördelningspolitik som inte gör halt vid nationsgränserna. Nu, när vi ändå är medlemmar i Europeiska Unionen, kan vi lika gärna börja här, helt oavsett vad vi tycker om EU i grunden. Skapa sociala och ekonomiska utjämningssystem som på allvar kan utjämna de stora ekonomiska skillnaderna som finns inom unionen. Ja, det skulle innebära att vi tar från de rika och ger till de fattiga. Och ja, det skulle konkret innebära att vi måste ”ta från oss själva och ge till de andra” – det råkar nämligen vara så illa, att det är vi som är de rika.

Om vi inte gör det, så kommer vi i all evinnerlighet kunna ondgöra oss över dessa ‘fattiglappar som kommer hit och förstör vår gatubild.’

— Men det kanske är just det som är syftet? Det kanske inte handlar om att lösa verkliga problem?

Det kanske helt enkelt handlar om att kunna fortsätta hävda vår förmenta överlägsenhet?