För ett och ett halvt år sedan var jag storrökare. Mellan 40 och 50 cigaretter om dagen (!) gick åt – och varken de ekonomiska eller hälsoaspekterna gick att förneka. Rökhosta varje morgon, en tom plånbok varje kväll, en kondition som inte var från denna värld (fast inte på ett positivt sätt). Ett antal gånger hade jag försökt att sluta – och alltid misslyckats totalt. Jag var nog fött till rökare, trodde jag.

Den 17 Juni 2013 (ja, jag minns datumet) testade jag för första gången e-cigaretter – och rökte min sista vanliga cigg. E-ciggen fungerade i mitt tycke minst lika bra. Från 40-50 cigaretter om dagen till noll.

Efter bara någon vecka började de negativa konsekvenserna av rökningen att försvinna. Jag fick tillbaka mycket av min ork, mitt flås och energin; rökhostan försvann. Idag har jag svårt att se att jag någonsin skulle återgå till att röka. Jag är ju ingen rökare.

Det finns dock en del besträvanden från politiskt håll. Försök att begränsa användningen av e-cigg. Försök att skapa striktare regler. Försök att förbjuda e-ciggens användning helt och hållet. I regel baseras dessa försök dessvärre inte på evidensbaserad forskning – utan på allmänt tyckande. Visserligen har det funnits enstaka studier, där negativa effekter av användningen av e-cigg har påvisats. I dessa studier har upphovskvinnorna/-männen dock i princip undantagslöst påpekat att det inte går att dra generella slutsatser. I regel är dessa studier nämligen behäftade med väldigt enkla ”fel”: e-ciggen har t.ex. använts med allt för stor elektrisk spänning. Det går att jämföra med ”köttvärlden”: om jag tar en bit mat och lägger den på grillen, så är det inte särskilt farligt. Om jag däremot låter maten ligga på grillen i några timmar och förkolna, ja, då blir maten cancerframkallande. — Följer av det att mat som sådan är cancerframkallande? – Knappast.

Det senaste handfasta försöket som jag i min förhållandevis nya roll som landstingspolitiker behövde ta ställning till är Landstinget Sörmlands planer att likställa användning av e-cigg med rökning.

Därför dumpar jag ner några av mina tankar som stödpunkter. Full disclaimer: Flera av punkterna har jag inspirerats till och fått hjälp att formulera på Facebook-gruppen E-cigarett Sverige.

1. I e-cigaretter finns det ingen som helst förbränning. Det uppstår inte någon rök och e-cigaretter omfattas därför inte heller av rökförbud. För den delen kan vi luta oss mot domslut från flertalet domstolar i flertalet europeiska länder.
   E-cigg innehåller inte heller tobak – och bör därför inte heller regleras i något tobaksförbud. Även här har vi flertalet domslut att luta oss mot.
2. Det skulle kunna diskuteras att e-cigg ska inordnas under ett generellt nikotinförbud. Men i så fall måste både snus och nikotinläkemedel också förbjudas. Både snus och nikotinläkemedel har i hittillsvarande studier visat sig vara skadligare än e-cigaretter.
3. E-cigg kan få människor att byta från vanliga cigaretter till ett alternativ som enligt mycket forskning är helt obetänklig och enligt all forskning åtminstone är betydligt hälsosammare. — Eventuella risker för utomstående är i princip obefintliga. Anledningen att snus är tillåten i Sverige är att det anses ha lett till den (förhållandevis) låga andelen rökare i Sverige. Samma resonemang äger giltighet för e-cigaretter: om vi lyckas att få människor att sluta röka och använda ett mindre farligt alternativ, är det inte, typ, bra?
4. De skyddsvärda intressen vid rökförbud är i huvudsak
   1. En tredje person som utsätts för passiv rökning, lukt etc.
      Det intresset berörs inte ens vid användning av e-cigaretter: det finns ingen passiv rökning, det finns i princip ingen lukt.
   2. Användarens hälsa
      Den aspekten är av relevans. Det intresset kan (och bör) dock i förekommande fall beaktas på annat sätt än genom förbud. Om e-cigg hjälper användaren att inte få i sig skadeämnen som är resultatet av vanlig rökning, så är det dock i användarens hälsointresse att främja användningen av e-cigg, istället för att förbjuda den. Även här är jämförelsen med skadeverkningarna av t.ex. snus och nikotinläkemedel intressant.
5. Ibland framförs ett argument att ångan från e-cigg liknar röken från vanliga cigg och att dessa två är svåra att hålla isär från varandra. Det skulle leda till problem i t.ex. offentliga lokaler. Jag tycker att det argumentet saknar relevans. Det finns många exempel på produkter som ”liknar” andra produkter men som inte förbjuds på grund av denna likhet (t.ex. borde vi kanske förbjuda socker i ett café – eftersom det på håll liknar annat vitt pulver som personen häller i sin cappucino?)
6. Vissa argumenterar att e-cigg skulle vara en ”inkörsport” till rökning – men studier har visat att denna gateway-teori saknar allt stöd.

Källor för alla dessa påståenden finns till exempel i dokumentet E-cigarettes, vaping and public health : A summary for policy-makers (pdf) eller i artikeln A critique of a World Health Organization-commissioned report and associated paper on electronic cigarettes (online)

Förstå mig rätt: jag tycker inte att vi som använder e-cigg ska kunna använda dessa precis överallt utan att någon ska ha rätt att säga ifrån. Efter lite funderande har jag för ett bra tag sedan kommit fram till att i princip alltid använda e-ciggen utomhus (förutom hemmavid, i arbetsrummet). Det tycker jag är rimligt. Men innebär det att det ska förbjudas? – Knappast.

Har jag missat något? Kan det sammanfattas på ett bättre sätt? Tycker du att argumenten (och motargumenten) håller?