Bilder från flyktingkatastrofen har kablats runt. De upprör. De berör. Knappast någon med minsta lilla droppe mänsklighet och anständighet kan ha lämnats oberörd av bilden på den treåriga Aylan Kurdi från Kobané. Aylan föddes i krig, har aldrig upplevt fred, han dog på flykt mot en strimma av hopp. Han ligger med huvudet i vattenkanten. Ett fotografiskt dokument över vad som håller på att hända.

Samtidigt som de mänskliga instinkterna väcks till liv hos fler och fler som hittills varit passiva, så intensifierar Sverigedemokraterna och Andra mörka krafter sina insatser. Sajter som Avpixlat och Fria Tider fortsätter att kalla katastrofens offer för ”lyckosökare”, ”låtsasflyktingar” och ”lyxmigranter”. — ”Arabkaos” är samlingsbeteckningen för det fruktansvärda som sker. Kommentarer om hur bra det är att flyktingar dör istället för att komma till Sverige fortsätter att strömma in.

Det är Cyniskt.

Jag är allt annat än övertygad om att det är moraliskt rätt (eller fel) att använda bilder på döda barn för att väcka uppmärksamhet. Jag har diskuterat frågan ingående under dagen i olika antirasistiska fora. Meningarna går isär. Det är en gradvandring mellan att på ett helt smaklöst sätt utnyttja andra personers tragedier och att göra det motsatta: att på ett effektfullt sätt uppmärksamma på just denna tragedi.

Jag ska hjälpa till lite med cynismen. Du som har ett svag hjärta, sluta läs nu. Jag lägger nämligen bara ihop ett plus ett. Jag parar ihop bilder av den vidriga tragedin med de vidriga budskapen av ett vidrigt parti – ett parti, som fortfarande, mitt i tragedin, försöker plocka billiga poäng genom att avhumanisera de svagaste. – Och ja, jag vet att jag i vanlig ordning kommer få mordhot när jag lägger upp det här inlägget.

Så cyniskt det kan bli. Eftersom grundbudskapet är cyniskt.

Dessutom smaklöst. Helt jävla smaklöst.

Gå till http://vigorvadvikan.com/ och hjälp till att minska smaklösheten.