Jag skrev häromdagen om situationen i Tyskland, när regeringen aviserade att (temporärt?) återinföra gränskontroller vid gränsen mot Österrike i samband med den pågående flyktingkrisen. Där redogjorde jag för tre olika skäl som jag kunde se som tänkbara motiv för steget: att antingen ge efter för högerpopulistiska strömningar, att försöka ”sålla bort” uppenbart ogrundade asylansökningar eller att helt enkelt skaffa sig lite andrum.
Första alternativet tycks (turligt nog) inte ha besannats. Förbundskansler Merkel har nog aldrig kritiserat personerna i sin egen regeringskoalition lika tydligt som de Senaste Dagarna. Såhär, till exempel:
Om jag ska vara ärlig: om vi nu ska börja att behöva be om ursäkt för att vi i nödsituationer visar ett vänligt ansikte, så är det inte mitt land.1
Hon håller fast vid sitt tidigare budskap: ”Vi kan klara det, och vi kommer att klara det.”
De senaste dagarna har snarast ett ytterligare tänkbart motiv tydligt utkristalliserats: om Tyskland inte längre i lika hög utsträckning agerar mottagarland, så ökar det med viss nödvändighet de rent praktiska svårigheterna för länderna som ”ligger längs vägen”: Ungern, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Serbien och Rumänien för att nämna några. Intressant nog är det just några av dessa länder som starkast motsätter sig att personerna på flykt solidariskt fördelas mellan EU-länderna med hjälp av en fast fördelningsnyckel som kan ta hänsyn till de olika länders förutsättningar.
Lite tillspetsat: ”Ungern kommer snart nog inse att det är enklare att frivilligt ta emot några hundra flyktingar istället för att tvingas att ta emot några hundratusen.”
Cyniskt, kan tyckas, att använda människor i nöd som spelbrickor. Men med tanke på vissa politiska strömningar kanske nödvändigt?
- ”Ich muss ganz ehrlich sagen: Wenn wir jetzt anfangen, uns noch entschuldigen zu müssen dafür, dass wir in Notsituationen ein freundliches Gesicht zeigen, dann ist das nicht mein Land.”, Frankfurter Allgemeine.
Inlägget Flyktingkrisen. Nu som strategispel? dök först upp på Selig.se.
