När man väl får sova ut ordentligt, så mår kroppen så mycket bättre. Mitt försök att inte slumra till innan sänggåendet gick nästan helt bra.

Efter att man utfört alla måsten så lutade man sig tillbaka i kontorsstolen och kollade lite på Netflix. Detta fick kroppen att börja stänga ner, och man slumrade till som hastigast.

Med en sällan skådad brinnande iver stängde man av allt och tog sikte på sängen. Lyckligtvis var detta inget som störde den kommande nattsömnen, och idag är man utsövd och på mycket gott humör.

Först vid 09.30 bestämde man sig för att lämna sängen, och det morgonkaffet var verkligen efterlängtat. Dagen fick inledas med ännu ett kort styrketräningspass. Fortfarande är det extremt tråkigt, men förhoppningen är fortfarande att man en dag kommer att lära sig uppskatta även detta.

Vädret för dagen är grått med regn, men trots detta valde man att bjuda sig själv på en cykeltur in till stan.

Det kom knappast som en överraskning att man var som en dränkt katt vid återkomsten, men vad gör väl det när man får byta om till torra kläder och sen bara tillåta sig själv att “vara”.

Dagen som sådan lär inte erbjuda speciellt mycket övrig aktivitet, bortsett från den kommande kvällspromenaden med vovvarna. Även denna blir nog någorlunda kort, trots att Wilja inte längre visar några tecken på hälta.

I detta fall handlar det om att husse vill vara lat. När man väl får sova inser man vikten av vila.

Om du inte är intresserad av min statistik kan du sluta läsa här…

Hur har cyklingen gått hittills i år?

Ja, bra på ett sätt, men inte riktigt så bra som man hoppats på. Hittills i år har jag i genomsnitt cyklat 19,84 km/dag, vilket är 2,23 km/dag för lite om jag ska slå mitt rekord från 2014.

Detta är dock något jag hoppas kunna rätta till under kommande månader. Då det rör sig om ett personligt rekord så är det av yttersta vikt att slå det. För andra är det onekligen något ovidkommande vilka siffror mitt rekord har.

Jag är trots allt något av en tävlingsmänniska, och jag tävlar alltid mot den bästa motståndaren: Mig själv.

Hur allt kommer att sluta återstår att se den 31 december i år. Det ska bli spännande och se om slutresultatet blir vad jag innerligt hoppas på!

Oavsett om man tycker att det är mycket eller lite, så måste man jämföra det med hur mycket man kört bil hittills i år. Ca 14,32 km/dag.

Det i sig är inget annat än en stor seger! Att bilen rullar betydligt mindre än cykeln är ju trots allt ett av mina stora mål här hemma på Hundgården.

Tilläggas bör är att även om målen inte nås på ett tillfredsställande sätt, så kommer jag inte att sluta kämpa för att en dag passera mållinjen! Jag ska bli cyklist på riktigt igen!

Vi finns på Facebook och Instagram!

Inlägget När man väl får sova… dök först upp på .