Vi lever i en skakig värld just nu och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt. Jag "stänger ner" och tänker inte på elakheter, fulheter, virus, miljöförstöring och mars/april med illaluktande parker. "Så kan man göra" var det en på jobbet som sa, och fortsatte att "vi måste börja tänka på andra människor. Förr tog man hand om hela byn men det gör vi inte idag, idag tänker vi bara på oss själva".

Jag har tänkt på det som sades på jobbet... Förr kände man bara de i byn, man visste knappt var andra länder låg och man hade aldrig varit i huvudstaden för den låg himla långt bort. Idag är vi himla beresta och vi är endast ett knapptryck bort från andra världsdelar och vi får reda på vad som händer i andra länder bara några minuter efter det att det hänt och ibland får vi det direkt i livesändning och i stort sett alla har varit i huvudstaden.

Vi orkar inte tänka på- och hjälpa alla människor vi möter men vi kan i alla fall försöka göra något Bra Varje dag.

Idag var det meningen att sonen och F skulle komma på middag. Det blev inte så, men jag fixade lite mat åt dem och bakade rågsiktskakor som T åker över med... På samma vis som min mamma och pappa gjorde när vi höll på och renoverade som mest i "plupphuset" och det är jag fortfarande innerligt tacksam för.

Idag vaknade vi till strålande sol och det behövde vi. Jag börjar bli lite orolig för att våren kommer regna bort.

Flickorna har fått springa på den nedlagda fotbollsplanen och vår ungerska prinsessa Julia har en ytterst udda egenhet som  hon praktiserar när hon inte har koppel på.

När någon (i detta fall Savannah) ska göra toalett smyger hon och så fort den som "lättat på trycket" är klar, springer hon till attack... 

Savannah lyckas alltid dribbla bort henne, men när det gäller Jackson får han sina tacklingar.