Idag har jag fått tre förfrågningar om jag är sjuk då jag inte bloggat på två veckor. Innerligt tack för att Ni bryr Er och frågar. Ni anar inte vad det värmer mitt hjärta.
Så här... Jag har fått bältros. Inte kul ska jag villigt erkänna. Jisses vad ont det gör, men jag har jobbat och JAG SMITTAR INTE.
Related Articles
Det kan vara så att jag varit aningen grinig (vilket jag aldrig kommer erkänna om någon frågar) och aningen trött efter jobbet Vilket resulterat i en 14-dagars vila från bloggen. Jag har helt enkelt inte orkat.
Blåsorna har lagt sig och jag har "bara stora röda utslag kvar", en helvetes huvudvärk, ont i huden och himla trött, men jag är klart bättre än jag var för en vecka sedan. Jorå... ett par nya skor är jag allt värd, så fort jag orkar åka och prova.
Så... vad har jag roat mig med på kvällarna.
När jag orkat, har jag redigerat lite bilder och Ni anar inte vad mycket roligt jag hittat.
Bilder på min mamma och mig... Mamma 23 år och jag rund (på gränsen till explosiv) och redigt rödhårig.
Bilder på min pappa, också han 23 år, min mormor som var märkt av TBC och som kallades "Livet". Mormor som gjorde de godaste kanelbullar i världen och som älskade oss barnbarn av hela sitt hjärta.
Julaftonen när jag var 12 år och vi bodde i Göteborg. Håret fortfarande väldigt rött... som en välputsad kopparbunke.
Nu, massor med år senare (vilket jag aldrig erkänner)... tonas håret numera väldigt rött, på gränsen till JÄTTEMYCKET FÖR RÖTT och det kommer jag fortsätta med. Det är nog (enligt min frisör Malin) bara jag och Zara Leander som vågar oss på denna färg.
Det finns dock några saker jag erkänner... En kvinnas bästa vän efter det att hon fyllt "23" (vilket jag numera alltid fyller) är Photoshop, hårtoning och läppstift.
Nu fortsätter vi fredagen med en varm vetekudde på magen, chips och någon film med vampyrer eller zombies i bästa fall en film med både vampyrer och zombies. Det kan bli bra.
Må gott
