Att lägga pussel är roligt, det är ett evigt tankespel där utmaningen inte är att hitta ett motiv utan snarare att få använda hjärnan. Vi människor är ju rena tankevarelser, precis som det kände Descartes sa, så tänker vi eftersom vi finns. Det finns ett antal olika sätt att lägga pussel, det vanliga är att man bara försöker få till ett bra motiv. Men så lägger inte jag pussel, utan snarare det är avsaknaden av motiv som tillfredställer mig. Att utav olika saker, bilda något som andra tolkar på hundratals olika sätt. Det här ovan är ett pussel jag har lagt...vad visar det? Ingenting och allting. Den logiske realisten skulle säga att det var ett gäng färgade prismor ovanpå en upplyst yta. Surrealisten å andra sidan skulle snarare hitta både elefanter och tändstickor i det här bilden. Och vanliga människor då? De kanske skulle se just det, människor. Vem vet? Bara du!



Någon annan som lägger pussel, men med människokroppen, är Marie O'Connor. Jag träffade på henne på Norrköpings Konstmuseum och fascinerades av hennes bilder, av hur hon får en helt vanlig människa, att se helt annorlunda ut, på nåt sätt, omänsklig.