Idag har jag varit ren från droger i precis två månader men jag har fortfarande svårt att ge mig själv beröm för de. Kanske har de att göra med min låga självbild att göra men jag vet inte helt säkert. Har ju sedan länge haft diagnosen borderline och kraschar inprincip varje dag, ofta flera gånger per dag. Och problemet är väl de att jag är så van att alltid bemöta och kompensera dom här diparna med droger. Det är det jag är van vid. Och nu när jag inte kan ta något längre för att komma ur dom här tomrummen och krascherna som vanligtvis bara brukar vara ett par timmar, så går de istället ut över familjen. Och jag skäms för de och ångrar mig ofta i efterhand och tycker naturligtvis de hela är Sjukt jobbigt. Jag hoppas bara att jag klarar av detta med att hålla mig ren i fortsättningen också men de känns så sjukt svårt när man till och med drömmer om drogerna i kombination med att man är så psykiskt instabil som jag nu är. Återfallet känns inte långt borta. Det känns faktiskt ganska sjukt hur man överhuvudtaget kan drömma efter någonting som samtidigt fördärvat hela ens liv. Jag har en stark känsla av att de inte kommer hålla i längden och att drogerna kommer bli mitt öde om jag snart inte kommer att bli bättre.