Fredman står lik och vännerna samlas. I Bellmans värld är livet och döden grannar och Fredmans Begravning blir en balansakt i rusets irrgångar. I dödens vitöga skymtar livets passion, plåga och komik genom Bellmans musik och texter.
Ett tjugotal av Bellmans sånger framfördes, en del av de välkända och desto fler för mig okända verk, vissa som deklamationer av texten. Musikerna verkar succesivt ha blivit fler, eller snarare är det väl körmedlemmarna som ibland plockar fram instrument.
Att i temat begravning i vanlig ordning blanda in körens finstämda humor orsakade inga problem. Den enkla eller egentligen obefintliga scenografin fungerade utmärkt. Kostymeringen – i början svart, senare vit såg ut att vara väl tidsanpassat 1700-tal och damernas coiffurer likaså.
Sång och musik som vanligt strålande. Kören har sjungit enstaka Bellmansånger tidigare vid något tillfälle tror jag men nu blev det en hel föreställning, visserligen löst sammanhållen handling, men med Bellmans ande hela tiden närvarande. Glädjefyllt och gripande om vartannat, alltid berörande. Så bra!
Andra bloggar om musik, körmusik, Bellman, Fredmans begravning, Dramaten, Romeo & Juliakören
This post first appeared on Börjes Konstblogg | Kulturupplevelser Och Mina Bilder, please read the originial post: here
