Erik Satie (1866-1925)

Musikaliska vid Nybrokajen erbjuder alltid spännande och överraskande upplevelser. Vid lördagens konsert med Blåsarsymfonikerna under ledning av Cathrine Winnes firade man Erik Satie 150 år. Och Satie själv var också inbjuden. Det började med en film där han klev av en gammaldags spårvagn vid Nybroplan, närmade sig Musikaliska, gick uppför trapporna och så slogs dörren upp till stora salongen och in träder en livs levande Eric Satie. Han beträder scenen, hänger av hatt, rock och paraply, sätter sig vid flygeln och börjar spela. Blåsarsymfolikerna hänger på, det fungerar oväntat bra. Egentligen är det förstås Johan Ullén som maskerat sig som Satie inklusive pincené och bockskägg. Effektfull entré!

Hela konserten var ägnad åt Saties musik. En del örhängen kände jag igen, som Gymnopedie nr 1, men mycket var helt nytt för mig. Musiken är genialt enkel. Den är meditativt melodisk och liknar inte alls modernismens disharmoniska skrammel.

Saties anknytning till DADA-rörelsen framgick tydligt, bl a via recitation av absurdistiska texter. Sen kom något som liknade en iscensättning av en DADA-performance. Orkestern förstärktes med Musikaliskas administrativa personal, en blåste i visselpipa, en annan rusade in på scenen och sköt vilt omkring sig med pistol. En absurt surrealistiskt Youtubefilm med Satie visades i foajén.

En del av musiken illustrerades med bilder, som Sports et divertissements från 1914, en koral med 20 vignetter illustrerad av Charles Martin.

Charles Martin, La Pêche (Fishing), 1923 edition [Wiki]

Strålande insatser av Musikaliska och blåsarsymfonikerna. Publiken var entusiastisk.

Andra bloggar om musik, konserter, Musikaliska, Erik Satie